Bara en liten poff

Det gick verkligen ett sus genom lunchande julshoppare när en ballong smällde i Kista galleria i lördags. Närmare än så kom jag ingen självmordsbombare under min Stockholmsweekend och tur var väl det. Men det är klart att jag tittade mig extra omkring när jag klev in på centralen igår kväll.

Alla klappar, inte så många, är nu inhandlade, bara en fjuttegrej kvar till Fadern, men den kan inhandlas på ICA så, ja, jag är klar.

Blir en konstig jul i år eftersom det är jag som är äldst denna gången, jag som är supermamman som ska fixa med mat och annat. Hur i helskotta fixar man julmat för tre personer utan att få tonvis med rester som åker ut i soporna tillsammans med mitt dåliga samvete?

Önskar jag kunde tillreda kalkon, då skulle vi firat american christmas härhemma istället. Den som lever får se, det blir nog jul i alla fall.

Hej

Jahopp, då var man i vår vackra huvudstad igen och så jobbledig som man kan bli. Ingen dator och ingen mobil - lugn och ro i själen med andra ord.

Trots det uttjatade ordet Snökaos var tåget bara 55 minuter försenat, så heja SJ på den punkten.

Eftersom jag ska hit runt nyår igen så har jag inte tänkt att ägna mig åt någon grövre shopping utan ska bara gå och njuta och göra vad som faller mig in.

Ikväll ska jag besöka en barndomskompis som har det orättvist tungt just nu. Jag hoppas man kan lätta upp lite med att bara sitta och vara vän och prata gamla minnen.

Sen blir det nog ett glas witt med min hyresvärd då han slutar jobbet.

Just idag mår jag bra!

Nya krämpor

Hela kärringkrôppa är trött nu. Allt gör ont, öronen susar och hjärnan kortsluter vid minsta försök till tankeverksamhet och till råga på allt blev jag precis varse om att det faktiskt är jul om lite mer än en vecka.

Har så smått börjat fundera över om det finns något som heter vintersyndrom, för i så fall tror jag att jag har det.

Tänkbara symptom: Extrem trötthet på morronen, trötthet vid mörkrets inträde (vanligen runt 15.30) Trötthet efter arbetsdagens slut, trötthet då favoritprogrammet visas på TV, komaliknande sömn vid sittning i soffa.

Tänkbar allvarlig biverkning: Mer sömn än vakentid de få dagarna som infaller mellan arbetsveckorna.

Tänkbar åtgärd: Aldrig stiga upp efter utförd sömn. Sluta ögonen och inte öppna dem igen förrän ny årstid inträtt.

Jo, jag har definitivt fått Vintersyndrom!

It's alive

Skamligt längesen jag rapporterade från mitt mer eller mindre intressanta liv.

Sitter just nu och tittar på Nyhetsmorgon och diskussionerna om självmordsbombningen i Stockholm och konstaterar lite tungt att omvärlden nu har kommit ikapp lilla Sverige.

För övrigt är jag riktigt trött både fysiskt så jag tror jag stoppar här och uppdaterar lite senare istället.
Så mina kära vänner, om ni tvivlat så vill jag bara meddela att: Hej, jag lever.

Ice age

Vaknar upp till -10 grader ute och +17 grader inne,ja, jag fryser. Ska snart ner och öka på värmen i mitt oljeslukande miljömonster.

Helgen stundar och idag har jag massor att fixa. Av någon märklig anledning är det födelsedagsinferno vid denna tid på året. Presenter ska inhandlas till Modern, Stora Brorsan, Blonda GILF:en, och Lemona Citrona som fyllt ärade 4-0.
Puh. Min beslutsångest kommer ta död på mig i och med att jag endast är klar över en present.
Aftonen hoppas jag få spendera med mitt lilla troll och hoppas hon vill sova hos faster. Vi ska äta godis, glass, se på film och ha kuddar och täcke i soffan.

För övrigt håller den svenska vintern på att ta död på mig. Jag byter snabbt kanal när vädret presenteras, bläddrar fort förbi prognosen och artiklarna i tidningarna.
Jag vill inte ha det så kallt och jag vill framför allt inte veta hur kallt det ska bli, det kommer bara skapa en massa ångest.

Jag hatar när det är kallt ute. Jag hatar att inte kunna vistas utomhus. Jag är på fullaste allvar helt gråtfärdig när jag måste ge mig utanför dörren i iskyla.

Jag ska börja dundersnåla, inte unna mig något onödigt och köpa ett hus i Spanien.
Där ska jag sitta hela vintrarna och lösa korsord, fejsbooka, sippa rödtjut och säga "olla" till alla som går förbi.

Ekorrhjul

"Du behöver inte ta upp allt, vissa saker ska ni lösa själva."

"Det här skulle du ha tagit upp för länge sedan, det ska inte du lösa.
Det är faktiskt lite ditt eget fel att det blivit såhär"

Do you snore little sis?

Trots att jag fortfarande är trött och hänging så känner jag mig pigg och rastlös.
Hur hänger det ihop egentligen?
Är jag överstressad så jag inte hinner känna efter eller har mina sömnorgier äntligen visat resultat?

Pratade med Stora Brorsan idag, han frågade om jag snarkar eftersom jag, liksom han, ständigt är trött.
Jag svarade att det är svårt att veta när man alltid sover själv.

Är det nå'n som är sugen på att agera snarkvakt?

Vad är skolan till för?

Niondeklassarna i min kommun stoltserar med att inneha titeln "sveriges näst sämsta betyg" och det är inte första gången de hamnar långt ner på listan.
I år var det så mycket som var fjärde elev som inte hade tillräckliga betyg för att ens få söka till gymnasieskolan.

Efter att ha haft en tonåring i högstadiet i drygt ett år så har jag inga som helst problem med att förstå varför det ligger till på det här sättet.

Utvecklingssamtalen hålls i slutet av november, knappa fyra veckor innan betygen är satta. Om det nu är så att det behövs jobbas extra med något ämne så lär det göras i raketfart eftersom någon vink om att eleven inte uppfyller kravet godkänt, inte kommit förrän dess.


Det är tydligen väldigt problematiskt att samla in information från enhetens alla lärare för att sammanställa en lista över läxförhör och kommande prov.
"Det kanske låter lätt, men det är nästan omöjligt" har vi fått höra.
Att få en inloggning till en egen sida för eleven på nätet har jag fått veta är stört omöjligt enligt kommunens datatekniker.

Kvalificerat jävla bullshit kallar jag detta! Det kan omöjligen finnas någon som över huvud taget har försökt att lösa problemet. Kommunikationsmissar som denna ska inte existera i dagens informationssamhälle.

Jag har varit mycket stolt över min son för att han aldrig skolkat, trots att han finner skolan som det mest onödiga påfundet som någonsin funnits.
På dagens samtal fick jag veta att han hade hög frånvaro i ett visst ämne och ja, visst hade han skolkat. Men det värsta är att den så kallade Mentorn visste om det, men har inte meddelat oss föräldrar.

Vi har suttit i föräldramöte upprepade kvällar för att lösa problemen som lärarna upplever med just min sons klass, men till vilken mening?
Vi får ju för fan inga förutsättningarna för att hjälpa våra ungar. När skolan inte ens meddelar skolk och annat förrän det är försent, hur ska vi då bära oss åt?

Funderar allvarligt på en skrivelse till utbildningsnämnden. Allt som inte fungerar på denna skola skylls över på eleverna och det är de själva som får bära större delen av ansvaret för sin utbildning.
Men vad händer då med de där 24%:en som inte klarar av det vid 14 års ålder? Är det kommunens sätt att säkra framtiden för våra välnötta parkbänkar?

Dessa bänkar som alltid har varit, alltid är och alltid kommer att vara välfyllda i "Offensiva Degerfors - Mer än bara fotboll och stål"

20 November

Att välja kursen istället för att vara hemma och va sjuk resulterade i två svettiga dagar med ett jämnt intag av febernedsättande tabletter.
Hemresan från Sandviken var den värsta jag varit med om sedan Stora Brorsan kräktes i bilen på väg till Härjedalen. Inte för jag har något direkt minne av det, men det måste varit äckligt i alla fall.

Trots att jag var hemma från jobbet igår är jag fortfarande inte helt frisk, har nämligen flera solklara exempel som bevisar detta.

Igår kväll ville jag hälla upp ett glas rött och bara sitta och mysa, men jag var inget sugen på det.
I morse bakade jag Foccacia.
Nu är det snart lördag kväll och jag väntar på att iPhonen ska ladda klart så jag kan plugga in ljudboken och dra igång och städa lite.

Nej, jag är definitivt inte frisk, men i och med att jag känner mig lite sugen på ett glas rött ikväll så tror jag i alla fall att jag är på bättringsvägen.

04:15

Och jag är sjuk. Inte bara för jag är vaken vid denna okristliga tid, utan en snedvriden förkylning med medföljande febertoppar och allmän sjukdomskänsla (som det brukar heta)

Sjukskriven måndag, masade mig iväg till jobbet tisdag förmiddag. Utbildning väntar i dagarna två med avfärd 06.00 idag och hur ska jag göra? Hur jag än vänder och vrider mig så blir inget beslut bra.

Om jag stannar hemma och kurerar mig ordentligt missar jag minst 16 timmars utbildning som är jäkligt bra att ha, plus att jag går miste om trevligt umgänge med mina kollegor som jag sällan träffar, samt en avskedsmiddag för en gullig tjej som lämnar teamet.

Om jag åker iväg får jag allt detta, men till vilket pris? Om jag blir sämre kommer jag förbanna mig själv för att jag inte stannat hemma. Sitta i utbildning uppallrad med piller känns ju inget vidare.

Hur som helst så lutar det åt att jag åker för sån är jag. Vad jag än väljer så kommer det bara skapa ångest, men tillhör man de så kallade företagsvänliga människorna, så har man inget val.
Har inte ens packat så det kanske ska tas tag i omedelbums.

1 Ipren + 2 Alvedon får bli receptet på en lyckad dag.

Lost and found - igen!

Söta lilla Jen säger att jag försvinner så ofta och som vanligt så har hon rätt.
Men det är inte bara jag som försvinner, härhemma försvinner de mest märkliga ting som inte ska försvinna.

I somras "gömde" jag sonens kuvert med födelsedagspengar så han inte skulle nalla slut på dem innan semestern. Dagen innan avfärd kunde jag inte för mitt liv komma på vart det tagit vägen.

Så med jämna mellanrum, sedan i början av augusti, har jag vänt upp och ner på köket och letat i burkar, pottor, mellan tallrikar och till och med bakom ugnen, men kuvertet har förblivit spårlöst försvunnet.

I söndags drog jag ut en kökslåda, den jag drar ut varje dag, och helt plötsligt låg det bara där, ett kuvert innehållande 1200 kronor. Där gick jag 300 kronor back då jag ersatt sonen med 1500 eftersom jag inte visste hur mycket pengar jag slarvat bort.

Sökprojekt nummer två är mina fina gardiner jag köpte till sovrummet förra året. De har varit spårlöst försvunna sedan GILF:en hjälpte mig att röja här i somras. Hon blånekar förstås till all inblandning, men visst är det märkligt att hon själv nyss fått nya gardiner uppsydda. I och för sig vita i linne, inte beige i goss-material, men i alla fall.

Nä, skämt å sido, jag är en riktig slarvmaja. Eller så är det bara det att jag är så stressad och gör allt i en flygande fläng så jag inte hinner tänka på vad det är jag egentligen gör.

I fredags var strykjärnet borta. Strykning, de ytterst få gånger jag gör det, utförs i tvättstugan i källaren. Reflekterade dock inte så mycket över att "järnet" var borta, trodde jag dragit med det på övervåningen och bestämde mig sen för att fälla upp strykbrädan innan jag letade vidare.

Döm om min förvåning när även strykbrädan var helt spårlöst försvunnen!
Det tog mig närmare en kvart att lista ut att dessa attiraljer blivit kvar hos Fadern då jag hjälpte honom med flytten i våras.
Ja, ja, saker försvinner och dyker upp. Jag har hittade en tub som innehållit något slags slutarökagrejer i min väska. Grejen är att det inte är min. Jag plockade upp det då en ung man slängde det ifrån sig på gatan en sen natt.

Eftersom det var lite stökigt på stan, och jag hade druckit både Bacardi och öl, fann jag det ytterst lämpligt att plocka upp tingesten (som kunde ha innehållit både knark och anabola steroider)stopppa den i ytterfacket på väskan så inga andra fingeravtryck skulle dyka upp på den, ifall någon skulle söka efter vittnen och bevis till något som jag trodde kanske kunde hända, men givetvis aldrig hände.

Over and out från CSI-Degerfors.

Lättat

Det är bra att gråta ibland. Att släppa på trycket och låta smärtan rinna ut ur kroppen.
Det var längesen jag grät, men när jag hörde den här, då grät jag.

Liten och rosa

Premiärbloggar från en pytteliten rosa proffsbloggardator. Mycket mer behändig än jag trodde. Nej, det är inte min. Är förstås hemma hos Lika som låter rosa styra hennes värld och om hon, mot förmodan skulle tröttna, så målar hon det vitt. Datorn tror jag i och för sig att hon låter behålla originalkulören.

Idag väntar ett fullspäckat schema som ska avslutas med en födelsedagsfest och sen blir det krogen. Hundra år sedan jag var ute på "lokal" så det ska bli jättekul.

Nä, hopp under fläkten för en cig och sen får vi se vad som hinns med.

Plötsligt händer det

Tänk att så lite kan göra så mycket. Från djupaste botten nästan ända upp till toppen på endast en timma och detta bara för att jag har underbara människor omkring mig, både i verkliga livet och i cybervärlden.
Så nu känner jag att jag vill dela med mig.

Jag följer ju Jen:s öden och äventyr från potatislandet ända till spisen. På grund av okänt strul har jag inte kunnat läsa hennes blogg på ett tag, men nu kom jag äntligen åt den och då fick jag se att jag fått en award för att jag är en underbar person. Shit Jen! Det värmde mer än du tror och det sporrade mig till att göra ett positivt inlägg.

Uppdraget är att berätta om 3 saker som ligger mig varmt om hjärtat och det ska jag väl kunna bjuda på.

1. Mina vänner.
I nöden prövas vännen heter det ju och det har jag tyvärr fått erfara. Numera omger jag mig inte längre av energitjuvar och känner att jag har de vänner som älskar mig för den jag är, precis på samma sätt som jag älskar dom.

2. Frihet är ett ord med många innebörder. För mig innebär det att jag har möjligheten att välja när, var, hur och om jag vill. Efter alldeles för många år som singel har detta blivit en livsstil som vissa människor har svårt att förstå sig på. Att jag faktiskt inte letar efter ett långvarigt förhållande, att jag verkligen trivs med att vara ensam. Att jag kan göra det jag vill utan att den som inte har med det att göra, absolut måste ventilera sina åsikter.

3. Herregud, är jag så egocentrisk så jag inte ens kan finna 3 saker som ligger mig varmt om hjärtat? Hade inte tänkt ta upp sonen i den här listan, det känns så självklart, men nu gör jag det i alla fall.
Isak, min älskade 14-åring som numera mäter dryga decimetern längre än jag. Sonen som fick ärva alla mina starka egenskaper vilket leder till häftiga ordväxlingar härhemma. Sonen som, om möjligt, har ännu sämre morronhumör än jag.
Isak...utan honom har jag inget.

Åsså skulle man lägga upp en favoritbild enligt awarden.
Väljer den på Tilde, min lilla brorsdotter som fyller 4 år på lördag. Bilden visar den syn som mötte mig när jag vände mig om för att kolla läget under en liten regnig promenad förra sommaren.

Nä, ingen rubrik

Livet härjar fortfarande runt som en evighets bergådalbana. Byta jobb? Ja, kanske det det, men det är ju en utmaning att rida ut stormen också.

Men det är svårt att få allt att gå ihop för en sån som jag. Jag är alltid lojal mot mina arbetsgivare och tar mina arbetsuppgifter på allvar. När sedan andra inte gör det, de som ska vara en länk i kedjan, blir jag otroligt besviken. Och när det blir som det blev idag, att det är jag som blir behandlad som en idiot för jag gör det som måste göras - då blir jag jävligt ledsen och förbannad.

Nää, jag är ingen rolig människa dessa dagar.

Time to say goodbye

Håller som bäst på att piffa till mig inför en avskedsmiddag för en jobbarkompis som lämnar företaget efter 20 år. De bistra tiderna på jobbet till trots, slutar han dock av egen vilja och går vidare på nya äventyr.

Eftersom han slutade igår har jag tillbringat hela eftermiddagen med att sno hans skrivbord och möblera om på mitt kontor. Högtalarna och baslådan han hade råkade också slinka med. Liksom en hurts och ett skarvset för USB.

Jag har mailat fjäskmail till Simon, men skickat till Deryn på ett helt annat företag.
Herregud vad jag känner mig dum!
När han väl får se bilden på mitt contact chart lär han döma ut mig som dum blondin för tid och evighet.

Men det bjussar jag på, för nu är det dags att tråckla på sig hållinmagenbyxorna och hoppa i stassen!

Lost and found

Nej, jag har inte blivit varslad och som det ser ut för mig och mina kollegor så kommer det nog ta tid innan det kommer något som helst besked för tjänstemannasidan på mitt jobb.
Kort och gott: arbetsgivaren har för lite på fötterna och vi har en sjuhelsikes jäkla duktig fackombudsman.

Nog om detta, eller ja, det är allt annat än lugnt på jobbet och människor kastas mellan hopp och förtvivlan, dubbla budskap levereras och mitt i allt det där ska man sköta sina uppgifter och sisådär en halvtidstjänst till.
Men ett som är säkert är att nu jävlar ska jag visa dom.
Kräver dom blod ska dom få blod!

På hemmafronten är det annars som vanligt. Eller nä, det är det ju inte. Jag har i dessa kristider drabbats av någon form av röja och sortera-tillstånd. Kanske Fröken Puts känner igen tillståndet?

Trots detta röjande och alla omorganiserande så konstaterar jag surt att följande saker fortfarande är spårlöst försvunna:

2 USB-minnen, ett sproilans nytt.
Ett par nya oanvända gardiner i tjockt och gossigt material (ja, så man kan mysa till det om man skulle stå och snoka i fönstren)
Ett stycke kuvert innehållande sisådär en 1300 pix - vart är det!!!???

Vad jag dock lyckats finna är kräftpaketet som var spårlöst försvunnet när jag och GILF:en skulle ha det på midsommarafton.
Jag undrar om jag är en hopplös slarvmaja eller bara en extremt tankspridd kvinna som saknar lite B12-vitamin?

För övrigt har jag återigen, efter 5 års uppehåll, konstaterat att vitt vin inte är lika med vatten.

(rättelse: alltså, jag är inte nykter alkoholist, men jag har inte druckit några större mängder vitt vin på hela 5 år. Jag är inte riktigt nöjd med vissa bieffekter som det för med sig)

Varsel!

Det är precis så jävligt och tröstlöst som rubriken beskriver.
Även om man inte personligen blir drabbad så blir man ändå drabbad. Alla blir drabbade.

Idag har vissa fått besked. Andra får vänta. Fler förhandlingar står på tur.

Idag gråter jag...

Den goda viljan

Idag överraskade den oansvariga sonen sin moder med att sätta sig med skolböckerna vid köksbordet för att avsluta ett SO-arbete rörande den franska revolutionen.
Modershjärtat vällde över av känslan att det kanske finns hopp ändå efter ett totalt ointresse för skola och skolarbete under sonens hela sjunde skolår.

Överraskning nummer två kom när sonen erbjöd sig att åka till affären och köpa taco-mix eftersom det var precis det han var sugen på. Glatt halade jag fram plånboken och bad även att få med ett salladshuvud.

Att han sedan kom hem med ett vitkålshuvud får man bara acceptera i ett sånt här läge.

Democracy

När jag var liten så inträffade ibland ett fenomen som hette "gå och rösta".
Detta var ett fenomen som jag inte hade någon större koll på, men jag visste att alla i pyttebyn jag växte upp i också skulle ägna sig åt denna, för mig, helt oförklariga företeelse.

Som jag minns det klädde Modern och Fadern upp sig lite extra innan den korta promenaden till det Folkets Hus som faktiskt fanns i vår lilla by.
Anna-Lisa Öhrman stod alltid utanför ingången med sin Röda kors-bössa, som Modern alltid lämnade ett bidrag i, och vi barn fick ballonger med en viss partisymbol upptryckt på.


Modern och Fadern plockade bland en massa färggranna lappar för att sedan försvinna bakom mörkgröna tygtrianglar. Minns att jag en gång försökte få följa med Modern bakom den där trekanten, men där blev det tvärstopp, det här rösta var tydligen något hon ville göra ifred.
Och som jag fantiserade om vad som egentligen dolde sig bakom den där skärmen, min fantasi visste inga gränser. Stod det kanske nån annan där bakom? Fanns det färgkritor?

Oavsett om det bakom skärmen skulle stå en skål med tusenlappar att plocka av, eller om det är som det är - alldeles tomt, så anser jag att det är oerhört viktigt att vi som vuxna medborgare tar vårt ansvar och röstar.
Jag skiter fullständigt i vad den enskilde personen röstar på, bara den röstar.

Denna demokratins rättighet ska värnas om och denna dag tänker jag återigen på de som inte är lika lyckligt lottade som jag.

Ansiktsboken

Vissa företeelser inom fenomenet Facebook har idag avhandlats hos WTFDC.
Jag har också blivit vän med några som säkert bara samlar på namn, men som även kompisar med min son.
Den första som addade mig (som det heter på FB-språk) var Albin. Halvt galna, med håret på ända, tokroliga, 14-åriga Albin.

Detta skedde för åtskilliga månader sedan, innan min egen osnutna avkomma skaffat sig Facebook.
En kväll kommer ovan nämnda yngel ut från sitt rum och kräver att jag genast måste ta bort den bild jag lagt ut på honom. När jag undrar vilken han menar vrålar han och undrar om det finns fler, samtidigt som han tillägger att alla ska bort, annars ska han anmäla mig.

"Haha, det kan du inte för jag är din mamma" retas jag och skrattar.

- Om du lägger ut en enda bild till på mig så ska jag ha hela socialbidraget själv! kräver sonen.

Jag viker mig av skratt och sonen upptäcker snabbt sitt misstag:

- Barnbidraget! Barnbidraget menar jag!!!

Nu har den lilla raringen skaffat egen fejsbok och häromdagen dök han upp på en tjejkompis sida. Iklädd diverse blonda peruker och märkliga miner hade han fått ett helt album uppkallat efter sig själv.
Undrar om jag kan få dubbla barnbidrag för sånt?

Kan det ha varit en prins?

Tusen, tusen tack ni som lämnat kommentarer och tack till Linda, min alldeles egen Abba-Frida. Era ord värmer och det känns som jag fått en liten spark därbak så nu tar jag och slänger in ett par rader igen, intressanta eller inte är upp till läsaren att bedöma.

Min kropp, som för övrigt är under omkonstruktion, har återigen spelat mig ett spratt, vilket innebär att jag måste ta det lugnt och vara hemma från jobbet denna vecka. Det är absolut inte vad jag vill, men efter några resor så har jag insett att jag bara har ett liv så då får det bli så.

Utövade terapi igår genom skogspromenad med Fadern och yrvädret Iz. Givetvis plockade jag lite svamp också, eller ja, ganska mycket till och med, så nu har jag hela köksbordet fullt med kantareller som väntar på att bli rensade.

Kom genomsvettig hem efter skogsturen, stjälpte upp svampen på bordet och ut ur korgen hoppade en liten brun groda! Jag skrek och åmade mig som en riktig kärring. Letade fram en burk och ett lock, grodan hade hoppat ner på golvet, men jag fick tag i den och kunde släppa ut den i det fria i min trädgård.

( jo, målarfröken, jag tänkte faktiskt på dig och din dotter, men jag antar att du är ganska trött på de djuren vid det här laget.)

Pratade sedan med en kompis i telefon som undrade om jag inte kysst grodan - det kunde ju varit en prins.

Ja, varför kysste jag den inte?

Jo

Jag blir så ledsen för att jag inte har någon inspiration längre. Har funderat på att lägga ner, men det vill jag ju inte innerst inne.
Men jag är SÅ tacksam för att ni krakar som orkar kika in ibland, fortfarande gör det.

Har bytt dator också så några bilder har jag givetvis inte orkat plocka över än.

Ber att få återkomma.

Stillastående

Jag är trött och jag är less. Har varit det länge nu.
Mitt hem är min borg, men jag behöver nya intryck.
Jag behöver nytänkande. Jag behöver anonymitet. Jag behöver få utvecklas.
Jag behöver få vara den jag är...

Lakritsfantomen

Jag frågade lilla söta bondtösen Jen om varifrån hon fått namnet till sin bloggadress och svaret var mycket oväntat, men ack så skojigt för mig som funderat så. Tack gumman!

Jen bad mig även förklara mitt val av bloggnamn så jag ska väl förklara det. Absolut inget spännande och när jag tänker efter så känner jag mig nästan löjlig.

Lakrits är och har alltid på något sätt varit jag. Ibland när jag tänker på vem jag egentligen är, vilket jag fortfarande inte kommit fram till, så dyker alltid "jag tycker om lakrits" upp.

Ja, jag tycker om lakrits. Jag äter inte ofta smågodis, blir sällan sugen på choklad, men de gånger jag köper smågodis brukar det uteslutande vara svarta godisar i påsen.


Å sen det där fantomen-tillägget. Då jag började blogga hade jag ganska nyss läst en bok (som jag glömt både namn och handling på och förövrigt inte var speciellt bra heller) där huvudpersonenen kedjerökte och ibland klottrade ner små meddelande signerade: Love on you all, Lakritsfantomen.

Ett par månader efter jag börjat blogga hörde jag att lakritsfantom även är ett uttryck för de spår ett varmt motorcykeldäck lämnar efter sig då man gör inbromsningar i hög fart (eller vad fan det nu är som motoridioter håller på med)

Hade jag vetat det innan hade jag aldrig valt just det här namnet, men lakrits hade nog fortfarande funnits kvar i alla fall.

Vad har ditt namn för ursprung?

Vart tog jag vägen?

Någon ber mig uppdatera bloggen och jag blir faktiskt glad över att jag fortfarande har några trogna följeslagare.

Vad jag funderat över lite då och då är vart den riktiga Lakritsfantomen tog vägen. Den som startade bloggen och, i sitt lilla huvud, hade bestämt att detta ska f*n inte bli någon dagboksblogg och den ska vara anonym.

Jo tjena! När bloggtorkan slår till i sin fullaste kraft så har man inte mycket mer att ta till än vardagens trivialiteter. Anonymiteten är väl inte heller något jag hållit stenhårt på, men det kan jag låta falla igenom.

Läser några inlägg från tidernas begynnelse ( eller i alla fall bloggens ) och ser att jag faktiskt var på gränsen till rolig och jag fullkomligen älskar inlägget om toapappret, shit vad irriterad jag var.

Men nu är det som det är. Livet förändras och jag tror jag var mer bekymmersfri på den tiden, något som alltid släpper fram skapargnistan.

Just nu befinner jag mig i Falkenberg, ett stenkast från havet, och trots att det är mulet och duggregnar ute så mår jag riktigt bra. Idag tror att jag ska ge mig i kast med svenskarnas favoritutflyktsmål, Gekås i Ullared. Lägg sedan till två fjortiskillar som absolut vill med, men som jag vet kommer tröttna efter en halvtimma.

Ja, ja, i semestertider får man välja sina strider.

Dom sover om natten

Nöt

De mest besökta sidorna hittills under min semester är nog yr.no samt smhi.se, kanske någon avstickare till TV4-vädret.

Idag har ingen av dem spått regn så jag tänker spendera dagen på samma sätt som jag gjorde för en vecka sedan: Liggandes på en luftmadrass i min plaskpool med en svalkande öl i handen och insmord med cocosolja där det klart och tydligt står No sunscreen, på flaskan.

Varken söt eller sur

Klart jag är missnöjd med mitt semesterväder hittills. Eller ja...i onsdags låg jag ju faktiskt å flöt på en luftmadrass i min alldeles egna plaskepool, samtidigt som jag smuttade på en öl.

Men än har jag inte tappat greppet. Sinnet är lugnt och jag bara njuter av att ha kunnat koppla bort allt tråkigt och jobbigt.

Idag har jag agerat lastbilschaufför, flyttgubbe och som vanligt, mamma. Som tack för hjälpen fick jag ärva nya möbler till min terrass så nu står de bara där och väntar på nästa omgång morronsol.

Har sett tidningsrubrikerna som säger att efter regn kommer solsken så jag håller tummarna för en toppenvecka i Falkenberg i augusti istället.

Nu blir det film som jag egentligen bara vill se för att jag kan pausa och spola tillbaks för att se en superfin väska.

Så gott

Min första semesterdag kan lätt summeras i ett enda ord: Underbar!

Meningen var att jag skulle stannat hos min kära vän Fredrika tills idag, men eftersom jag nu om dagarna kan göra precis vad jag vill, så åkte jag hem sent igår kväll. Nu kan jag göra som jag vill. Nu är det jag som bestämmer.

Såsade runt med en kaffekopp i handen hela morgonen och hade siktet inställt på gräsklippning. Men istället sladdrade jag glatt med mina bra grannar och vid lunchtid fick jag fikabesök.

Efter fikastunden lyxade jag till det med en siesta som varade i tre timmar. Ett telefonsamtal och helt plötsligt var jag hemma hos den blonda GILF:en. Vi snattrade lite och sen kom jag på att jag skulle hem och chockklor:a (ett jävla ord det också) min plaskpool som jag impulsköpte förra helgen.

Jag chockklorade, funderade på att dra igång gräsklipparen, men nä. Fram med hacka och spade istället och rensade grusgången tills klockan var nästan 22.

Nu sitter jag på terrassen och mörkret börjar sänka sig och jag mår så otroligt gott.

Veckans klubba

Semester blir det hur som helst, men just nu längtar jag mest efter dig,
Soul meet

Ur modersmun

Vi satt i godan ro och grillade och hade lite mys (som det så populärt heter) jag, Modern, Bonusen, Bonusbroder och Sonen.

Jag får se på grannens till synes underåriga asiatiska flickvän, samt en väninna till henne, då de står och påtar i grannens trädgårdsland.

Jag informerar föräldrarna om läget och vad Sonen tycker att flickvännen ser ut som.

Bonusen ser inte riktigt flickorna och pekar därför mot fel granne och frågar om det är den grannen jag menar.
Jag säger att nej, det är han i huset brevid, varpå Modern utbrister:

- Nej, den där bakom har ju hundar.

Tänk om han givit honom en hjärna istället

Behoven hopas

Jag slår upp mina blå 04.17 och inser att jag inte kommer att kunna somna om. Så vad göra?

Zappa runt på TV:n, astråååkigt, förutom för en stund sedan då nostalgin gav mig en flatnäve i form av Agne och Svullo. Stackars, stackars Agne.

Hushållsgöromål är också uteslutet vid den tidpunkten på dygnet så ut och surfa för att leta allt mellan pocketböcker till cyklar.

Följden av denna morgontristess blev i alla fall att fem böcker och två filmer kommer snart att göra sin entré i min graffiti-sprayade brevlåda.

Har även insett att jag har ett otroligt stort behov av en kaffemaskin. Hittade en som ska vara perfekt för nybörjare (jag) Under 2000 pix kostar den också - som hittat *harklar*

Nä, om jag skulle se till att få köket helt färdigt först så får jag nog belöna mig med kaffemaskinen sen.

Om jag inte hade glömt brödet i ugnen igår så hade jag bjudit mina arbetskamrater på färskbakat till mötet idag. Men ingen vill ju sätta löständerna i en tegelsten direkt på morronkvisten så det får nog vara.

Ur tonårsmun

- Mamma, tycker inte du att grannens nya tjej ser ut som en hora?

Eeeehhh...

I wish

Det är så jäkla långt kvar till semestern så jag ids knappt börja räkna ner. Livets bergochdalbana (icke sär) rullar på som vanligt och jag önskar, önskar, önskar att jag var tillbaks i Barcelona istället. Sittandes på en bar, sippande på en underbar mojito.

Sköna söndag

Efter tre hellediga dagar med ett underbart sommarväder, har det nu gått upp för mig att jag faktiskt inte har semester. Det är faktiskt jobb som gäller i hela tre veckor till.

Dagen har spenderats i solsängen med nyuppladdad ljudbok samt smygande äckelgranne i krokarna.

När jag vaknade till liv här för en halvtimma sen så var det någon som viskade i mitt öra att jag måste åka och köpa en ny grill. Har ju misskött den gamla så fundamentalt så det har blivit dags för ett nytt inköp. Ska se om det finns något annat kul till trädgården också.
Hade jag hetat Fröken Källgren hade jag givetvis köpt en sånhär. Men nu heter jag ju Fröken Nilsson och kommer så alltid att göra. Därför håller mig till de mer traditionella modellerna.

Ikväll vankas gräsklippning, förmodligen åtföljd av en präktig söndagsångest. Känner redan hur den börjar smyga sig på.

Bröllopet jag bevistade igår var förstås underbart vackert. Skvalandet började direkt då brudens 10-åriga dotter sjöng en svensk översättning av Leonard Cohen:s Hallelujah. Vigselakten fortsatte och avslutades med Ack Värmeland du sköna och då var syndafloden ett faktum.
Jag är helt enkelt oduglig på att hålla reda på känslorna när jag kommer in i en kyrkal

Bröllop i svart?

Cykelturen igår blev mer lyckad än förväntat. Inte särskilt jobbig, men jag sitter inte på något som inte innehåller en massa stoppning idag för satan vad ont i arslet jag har.

Idag blir det kyrkbesök för att titta på ett bröllop. Måste bara fnula ut nån trasa att ha på mig eftersom jag knappast äger nånting annat än svarta kläder.

Och på tal om kläder har jag som vanligt knasat till det. Var över och snick-snackade med grannen (den bra) och mitt i alltihop när vi står där så ser jag att jag har satt shortsen på avigsidan. Ja, ja, lappen var bak i alla fall.

Har blivit lovad en sommardrink och det säger jag inte nej till. Måste ju styrka sig lite inför herrens ord.

Nu väntar duschen och piff med lockarna för att få den rätta kerub-looken.

Embla-salva?

Shoppade dagens mat tillsammans med GILF:en igår. Kräftor stod på schemat för kvällen, men det behövdes inte inhandlas då jag hade det i frysen - trodde jag ja!

Grävde i frysen, men inte ett kräftpaket så långt händerna räckte. En snabbinventering av köttbeståndet visade dock att det blir grillat ikväll.

Ska cykla den dryga milen ner till Fadern för att äta sill och potatis. Funderar skarpt på om apoteket är öppet och om man kanske skulle ta och köpa nån bedövningssalva för arslet...eller så kanske det räcker med en nubbe.

Ni får ha det så gott alla vänner på min favorithögtid: Den heliga fallosens dag!

Oduglig

Oduglig bloggerska - halvodugligt liv. Eller inte...

Barcelona var underbart och ångrar att jag var så jäkla snål med semesterdagarna till den trippen. Hade gärna stannat några dagar till. Men jag åker absolut tillbaka. Missade ju massor!

I morron är det midsommarafton. Har haft nog med kryp i sängen så några blommor blir det inte lagda under huvudkudden. Däremot blir det en cykeltur till pappsen för midsommarlunch och sedan mjölkdrinkar, isdrinkar och efter det kan vad som helst hända.

Sonen fyllde 14 idag och jag är fortfarande 27.

Det ringer i mobilen

- Hej, jag heter Cornelia och ringer från Modellfotograferna.

- Eeeh, ja, hej...

- Vi kommer till X-stad på lördag och vill erbjuda dig en modellfotografering, familjefotografering, eller att komma och ta kompiskort. Är det något du är intresserad av?

- Näpp!

- Då ber jag att få tacka för mig.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har de inga personnummer på människorna de ringer upp? Eller också är det precis vad dom har eftersom hon gav sig direkt utan tjat.

Modellbilder? Fixar jag själv!

Den som inga byxor har

Som den svenskaste svensk jag är, så börjar inleder jag detta inlägg med väder.
Det blåste storm igår från tidig morron till sen kväll. Kändes inte speciellt bra till en början, men sen gjorde det mig ganska nöjd i alla fall. Då kunde jag gå härhemma och skrota utan att ha dåligt samvete.

Drog igång ett storkok, avslutade säsongens sista pussel och avslutade kvällen med en film. En skön och avslappnad lördag för en gångs skull.

Idag var det lite skönare ute och eftersom jag i stort sett ska vara borta hela nästa vecka så var det lika bra att ta tag i gräsklippningen.

Sagt och gjort, hoppade ur mysbrallorna för att byta till shorts och t-shirt då en timmas gräsklippning brukar göra mig en aning varm.

Knallar ut till garaget och känner att det drar lite kallt om rumpan och inser nästan direkt att jag missat shortsen. Så typiskt mig! Får trösta mig med att underkläderna i alla fall var på, ibland missar jag nämligen även dom.

I morron bär det av på säljutbildning, hemma och mellanlandar onsdag kväll för att sedan dra iväg till Barcelona på torsdag kväll.
Tvättmaskinen går varm och jag har ingen som helst koll på hur jag ska lägga upp veckan.

Men jag gör som vanligt - I go with the flow - och litar på att det löser sig efter vägen.

By the way...

...så funderar jag på om det bara är Turkish Airlines som serverar kebab på flyget...

Vart f*n är den?

Hade ju tänkt peta in lite bilder här, men tydligen är den lilla kabeln till mobilen helt puts väck.

Jag är ju en slarvmaja utan dess like och ibland undrar jag hur det skulle vara om jag slapp leta efter saker hela tiden.
Tänk vad tid jag skulle spara om jag, innan jag går till jobbet, slapp leta efter vantar, mössan, mobilen, jobbmobilen, bilnycklar, hemnycklar, jobbnycklar, kortet till stämpelklockan och andra livsnödvändiga saker.
Snittar nog sisådär 8 samtal i veckan till mina egna telefoner (varför i hela friden har jag tre!?)

Sen vore det ju bra om jag kunde lägga grejerna på mer logiska ställen så jag slipper vända uppochner på hela huset. En gång städade jag bort mobilladdaren och hittade den i en korg på toaletten.
Härom veckan var jag övertygad om att jag tappat mitt Humanity-armband. Det hittade jag senare i en låda där jag förvarar alla filmer!

Största förlusten just nu är dock mina två fina stolsdynor jag köpte förra året. Jag vet att jag lagt dem på ett ställe som är utmärkt för förvaring, men jag har ingen aning om vart det stället är. Nu har jag gått igenom huset 3 gånger utan att lyckas hitta dem.

Men vid närmare eftertanke, om jag inte skulle behöva göra allt detta, då vore inte jag jag.

Har ju även en väldigt arg och frustrerad sida som oftast dyker upp på jobbet. Givetvis inte gentemot mina kunder, mer på grund av rådande omständigheter.
Får då ofta rådet från mina arbetskamrater att ta det luuugnt. Men nu har jag börjat säga till dem att den dagen jag inte blir upprörd, då är det slut. Då har jag helt gett upp hoppet. Så jag fortsätter att vara jag, så länge jag inte sårar någon, och det vet jag att jag inte gör.

Jag är arg - inte dum.

Sunglasses

Nu är jag less på dålig stämning. Redan när man öppnar dörren till jobbet kan man ta på luften därinne. Det pyr, kokar och snart är jag helt övertygad om att det smäller och när det gör det så kommer det smälla hårt.

Det är synd. Det är jävligt synd, för det kunde ha varit så bra.

Men hur det än är så trivs jag med mina arbetsuppgifter. Eller ja, jag tror att jag kommer trivas med mina arbetsuppgifter när vi väl får dra igång.

Om exakt en vecka, och närapå exakt tid också ser jag, så kliver jag av ett flygplan i Barcelona.

Jag är så taggad inför den här resan så jag vet inte när jag längtade efter något så hett som nu.

Ska bli så skönt att bara gå och strosa. Ligga på stranden. Käka tapas. Smutta Cava hela dagarna.

Vet att jag kommer dras med i atmosfären och köpa något onödigt som inte passar min plånbok.

Just nu letar jag solbrillor på nätet. Kollar lite modeller och så. Jag ska köpa ett par äkta designerglasögon. Skit samma att jag förmodligen kommer glömma dem nånstans, alternativt sätta mig på dem både en och sju gånger.
Solbrillor ska jag ha - om jag kan bestämma mig alltså.

Ont

Jag hade ont när jag gick och la mig och jag vaknade av smärtan för en halvtimma sen. Får ont i de där förbannade kontorsaxlarna med cirka 4-5 veckors mellanrum och alltid är det akut.

Hade massage inbokad igår, men så visade det sig att människan var sjuk och jag fick knapra Voltaren hela dagen istället. Jag tror dock att jag får boka in mig hos en lokal massör idag för man blir ju inte speciellt trevlig av att ha konstant ont hela dagarna.

Återigen har jag alldeles för mycket att göra, men på tok för lite tid för att få det gå ihop på ett smidigt sätt. Men vad gör det om hundra år? Solen är här för att värma oss och, förhoppningsvis, stanna ett tag.

Vinterpäls av

Inledde denna vecka med att epilera benen då klockan endast var 06.05, men vill man vara fin får man lida pin.

Teambuilding står på schemat de första två dagarna denna vecka. Åker hit för lite pep-talk, jobb och förhoppningsvis en massa god mat. Framåt kvällningen vankas förmodligen badtunna och då vill inte jag vara den som sitter med pälsbyxor i vattnet.

För övrigt har det varit en mycket trevlig helg. Startade upp säsongens sista pussel i fredags och på lördagen blev det lite partaj med aktiviteter såsom höjdhopp och armgång ( ! )

Nu ska jag snoka rätt på mina gummistövlar. Vet ju aldrig om det vankas regn när vi ska ut i skogen. Ber till gud ( ? ) att det inte finns några ormar dit vi ska.

Och förresten, ja, det funkar att hälla bensin över myrorna.

Update

Inte har jag dött, men varit nära. Tror jag. Eller inte.
Under denna bloggpaus har jag:

* Prioriterat annat än att klippa gräset

* Intagit alkohol på grund av att jag varit förbannad (sån ä ja)

* Navigerat efter GPS för första gången och insett att det inte funkar så värst bra i morgonrusningen i Stockholms förorter

* Förstummat sett en japan klämma i sig en jätteportion havregrynsgröt toppad med äggröra.

* Lekt businesswoman på en minimäss

* Sett Stockholm från ovan i Skyview på Globen

* Ägnat tre timmar till att klippa gräset

* Tjuvklippt på grannens häck för det växer (växte) så förbannat mycket skit i den som gör ont när man går förbi med gräsklipparen

* Hällt bensin på två myrbon i gräsmattan (förlåt)

* Flyttat ut från baracken och in i ett nybyggt, fräscht, men ack så snålpyttelitet, kontor

I morron är det återigen världens bästa fredag och jag måste spendera jävligt sura pengar på en ny dammsugare. Hur i hela friden kan den gå sönder efter tio år när man nästan aldrig använder den?

Vem...

...i hela världen kan man ligga med för att få gräsmattan klippt medans jag är borta?

Efter en skitdag...

Så hade jag fått en kommentar som gjorde mig på gott humör igen:

Anonym sa...
Läste nyss på Expressen att Carolina Gynning är med och ordnar ett togatåg genom Stockholm. På frågan om varför hon engagerar sig svar hon " - Alzheimer är en sjukdom som lätt glöms bort". Ifall du behöver ett gott skratt i dag :)

Nu inväntar jag GILF:en för en kopp kaffe samtidigt som jag gömmer mig för mormonen (tror det var en sån i alla fall) som nyss ringde på hos grannen och erbjöd sina trädgårdstjänster och ett herrens ord.

Soffläge

Lördag morron, eller ja, förmiddag, och dagen har hittills börjat mycket bra trots att jag ännu inte är riktigt frisk.

Har slängt ihop en fruktsallad till frukost och bjudit sonen på nästanitalienskt kaffe.

Idag vankas familjesammankomst hos Fadern för att fira hans födelsedag sådär lite i efterskott. Igår var jag och Stora Brorsan och letade present. 4 vändor blev det på Intersport innan vi bestämde oss för att en jacka skulle bli årets present, inte nåntingatthängapåväggeniköket, som han hade önskat sig.

Har äntligen fått min vuxensoffa som är så vit och fin så jag knappast törs slå ner arslet i den. Piffade upp med lite färgglada kuddar så jag kanske kan sitta på dom istället.

Känner i alla fall redan nu att soffan kommer att förändra mitt liv. Den är alldeles för fin att sova på, men helt superperfekt för att sitta och läsa i, därför har jag tagit tag i en av alla böcker i det lilla bibliotek jag köpt på mig nu i mellanperioden.

Tror det börjar bli dags för en dusch och lite piff (som min soul meet skulle sagt) jag är ju fruktansvärt dålig på att ligga steget före, men idag kanske det är dagen då allting vänder, vem vet.

Till oss alla

Who's fooling who?

Vem tror jag egentligen att jag lurar när jag aldrig kan vara hemma från jobbet när jag är sjuk? Vem tror jag egentligen att jag gör en tjänst då?
Ja, inte är det mig själv i alla fall å inte är det bassiluskerna som jag går och bär på.

Tvingade mig iväg till jobbet igår eftermiddag och badande i svett så genomled jag det första mötet som varade drygt en timma. Möte nummer två gick bättre, jag hade lurat kroppen.

Så idag iväg som vanligt och allt flöt på fram till lunchtid, men då var det stopp. Petade i mig lite ibuprofen och paracetamol, men tyvärr utan verkan.
Kände mig tvungen att stanna dagen ut för att reda ut några trassliga nystan, men i morron är det banne mig jag som stannar hemma.

Fortsätter jag på det här sättet lär det ta tid innan jag frisknar till.
Att jag aldrig lär mig.

Jamen grattis då pappa

Idag är det Faderns födelsedag och som den goda dotter jag är så ringer jag härifrån min sjukstuga för att gratulera.

Vi slänger några ord och efter en minut börjar han gnälla att han inte hör mig. Ett fenomen som uppstår varje gång jag pratar i jobbmobilen, min privata mobil eller som nu när jag använde hemtelefonen.

Fadern frågar mig om jag inte kan prata ordentligt eftersom detta bara händer när han pratar med mig.

Jag påtalar att han oftast brukar gnälla när jag pratar i jobbmobilen, men att jag nu ringer från hemtelefonen:
"- Ja, då är det den det är fel på!"

Vad skönt det måste vara att alltid ha de bästa grejerna.

Sicko

I fredags eftermiddag när jobbet var avklarat för den här veckan, såg det ut som att jag hade den mest underbara helgen att se fram emot.

Lördag - söndag skulle spenderas i Karlstad med mys och skratt och fredagskvällen visade sig även den innehålla en del överraskningar.

Lördag började lite segt och utvecklade sig sen till något ännu segare på eftermiddagen och när klockan var 19 låg jag och skakade av feberfrossa. Och nånstans där befinner jag mig fortfarande.

Jag är skitdålig. Jag har inte tid med det här och framförallt har jag inte lust. Känner mig som Suzanne Reuter i inledningen av Yrrol där hon skriker:

" Fan vad du är på mig hela tiden - JAG ÄR SJUK!!!"

Makes my heart ache

Suck

En klump ångest i bröstet. Ledsen, besviken och uppgiven.

Jag är helt medveten om att Rom inte byggdes på en dag, men nånstans nångång måste det ju vända. I detta nu, och vad det handlar om, så känner jag mig så ensam. Jag har varit ensam en alltför lång tid nu. Det är inte rättvist.

Allt jag vill är att resultatet ska bli till det bästa för alla. Jag har de bästa intentioner.

Men det är svårt när man är ensam.

Äntligars äntligen

Nu är det bokat och klart. En weekend i Barcelona med avgång den 17 juni!
Lite stök och bök att få ihop det (började egentligen för tre år sen) men nu har det fixat sig med jobb, barn och annat hit och dit. Eller ja, hrmmmm, har inte fått ledigt än, men det ska nog inte vara några problem.


Undrar just var den här staden ska ta vägen med mig. Spännande!

Pronto voy a

Jag är snart där. Just nu känns det som det är supernära. Bara en natt. Lite snack och lite fjäsk. Sen har jag förhoppningsvis bokat mig en resa till Barcelona i början av juni.

Äntligen!!!

Sitting down here

Modern är gräsänka idag så jag gjorde det som förväntas av mig: tog henne på en liten shoppingtur.

Mestadels shoppades det till sonen, han behövde ju nya snygga kalsonger. Blommigt är tydligen det som duger just nu, så blommigt blev det.

Modern spelade på lotto och jag snattrade mest runt med en massa folk jag sprang på. Sällan som jag ser så mycket bekanta ansikten när jag väl rör mig utanför 50-skyltarna så det var jättetrevligt.

Shoppingen blev inget vidare lyckad då svår beslutsångest plågade mig nästan hela tiden. Det blev en säck (även kallad oversize-tröja) och eftersom jag är fet så fick jag köpa skor.

Nu sitter jag på terrassen med ett glas gott och leker att det är jättevarmt ute. Önskar jag hade haft sällskap av Lika, men framåt juli månad så tror jag nog vi har en dejt.

Någon valborgsmässoeld blir det nog inte för min del i alla fall. Vore väl i så fall om jag sticker ett sugrör i min Kikki-festis och avslutar med att bränna ner grannens hus.

Hit och dit och runt en liten bit

Knasar runt och micklar med det mesta just nu därav nada bloggning.
Omorganisation på jobbet. Blir mycket bra för min del, och till slut tror och hoppas jag det blir superbra för helheten också.
Men det är lite tråkigt när inte alla är på samma linje, det går inte att sitta på flera stolar hur länge som helst, men det är lyckligtvis inte mitt problem att lösa.

Så, återigen, kretsar det mesta just nu kring jobb, men denna gång i en positiv riktning. Almanackan snart fullbokad med kundaktiviteter, kurser och besök. Största oron just nu är dock att jag inte kommer få någon lucka för att åka till Barcelona. Jag vill ju så gärna.

Nu ska jag ta ett litet morronskutt in i duschen och sen iväg till jobbet.
Ha en bra dag!

Ständigt fula kalsonger

Har jobbat idag efter mina två sjukdagar. Har fortfarande lite ont i halsen, men jag tror nog bara att det är träningsvärk på grund av den där enorma dubbelhakan jag släpar omkring på.
Hur som helst flöt dagen på, om än något märklig, plus ett riktigt positivt besked som faktiskt visar på att allt mitt slit har lönat sig.

Shoppingtur till Ikea för lite inköp till Fadern. Mest grejer som han ännu inte vet att han behöver. Hade sällskap av gulligaste Lillsvägerskan som är så söt så hon fick en fin komplimang av kassatjejen på Systembolaget.

Väl hemma runt 22-tiden. Sonen är arg för att han inte kan skicka sms. Sätter mig direkt vid datorn och tankar kortet. 20 minuter senare är han rasande för att han återigen inte har några snygga kalsonger.

Jag däckar

Onsdag

Jag ska inte gnälla för jag brukar sällan vara sjuk, men nu är det andra gången på en vecka som jag är hemma från jobbet.
Förra veckan glömde jag dock koppla bort jobbtelefonen så det slutade med att jag satt och jobbade härhemma och gick iväg till jobbet dagen efter.

Nu har jag kopplat bort mobilen och inte kollat mailen en enda gång (eller jo, det har jag, men jag var faktiskt tvungen) och jag stannar hemma i morron också så jag inte åker på något bakslag. Men det är svårt att hålla sig borta när det känns som man inte får bli sjuk.

Var i alla fall tvungen att hiva mig ner till skolan på utvecklingssamtal och sitta där och styra hela mötet tillsammans med sonens far eftersom klassföreståndaren, förlåt Mentorn, verkar ha missat kursen i hur kommunikation mellan skola och föräldrar ska gå till.
Har aldrig, inte ens under min egen skoltid, träffat på en lärare med ett sådant bristande intresse för sina elever som den där jävla Mentorn.

Ska nu luta mig tillbaks i soffan och tänka över mina synder. Vad är egentligen en synd? Är det att gå emot andras syn på saken, eller är det att gå emot sin egen?
Oj, det blir mycket att tänka på, kan bli ett syndigt inlägg senare. Men jag har i alla fall klart för mig hur jag ser på saken.

Dagens

Eftersom jag känner att jag inte får ihop det jag egentligen vill förmedla idag, så kör jag en dagens:

Humör: Pendlande

Känsla: Trötthet

Tanke: Pappa kommer driva mig till nervsammanbrott

Väder: Underbart soligt vårväder

Klädsel: Lång tröja och tights

Kommentar: Ah, du, jag har ett hål här mittemellan...

Mat: Köpte räkmacka på lunchen, blev lovad att det inte var linfrö i brödet men tji fick jag. Fick byta macka med Suss. Väl hemma misslyckades jag med min kyckling

Vikt: Återigen för mycket för mitt bästa

Glömda: Toapapper

Irritation: Ungen som ringde X antal gånger på min mobil och bara sa hallå?, hallå?

Samtal: "Hej, jag heter Erik Johansson, är det här din mobil? Jag vill bara be om ursäkt för jag har sagt mitt nummer fel till en kompis så han har råkat ringa dig."

Skäms shopping

Fortfarande sprudlande positiv, trots shoppingturen med Fadern. Hjälp säger jag bara. Om jag inte skämdes för honom i tonåren (då när alla föräldrar bara var så pinsamma) så har jag fått göra det idag i alla fall.

Upphämtad härhemma innan klockan 10. Gubben kör som om han vore ensam på vägen och stopplikten kan man ju bara ignorera så länge man kollar att ingen polis är i närheten.

Första stopp ÖB där Fadern undrade om vi skulle stanna länge eftersom jag tog en kundvagn. Jag vet inte hur han brukar shoppa, men jag tycker det är ganska bra att ha nånting att lägga grejorna i, i alla fall om man ska köpa mattor.

Stress ut därifrån. Fadern misslyckas nätt och jämt att knuffa till parkeringsgrannen med backspegeln. Resultatet blir att Fadern svär och säger till mannen utanför bilrutan att lugna ner dig för fan.

Inne på Jysk blir det ännu värre. Fadern ska lämna tillbaks en duschstång som han köpt i onödan. Han drämmer den i disken och talar om för kassörskan att han ska byta den mot nåt annat.
Tjejen i kassa säger att han kan lämna den där medan han går runt och handlar. Fadern ser oförstående ut och säger att han trodde att hon skulle fixa det innan eftersom hon annars kunde tro att han hade snott den.
Kvittot tar jag med mig i alla fall, deklarerar gubben, annars snor du bara det.

Jag försvinner långt in i butiken samtidigt jag ser andra butiksbesökare flina och höja på ögonbrynen åt min Fader.
Jag trodde inte jag kunde skämmas mer för honom än jag gjorde den gången han vevade ner rutan och skickade ut fulfingret mot en tjej som inte såg sig för när hon cyklade över vägen, men det här var faktiskt snäppet värre.

När vi sen svänger ut på väg hem har vi hunnit åka dryga 3 mil, besöka återvinningscentralen, ÖB, Nöjesbutiken, ett bageri, Jysk och en elaffär - på mindre än 2 timmar!

- Fan, säger Fadern, jag börjar få ont i huvet.

Vad händer?

Lördag morron och jag har varit vaken en timma. Men det gör ingenting. Jag känner mig utsövd och lycklig.

Jag har en sprudlande känsla i kroppen och jag håller verkligen tummarna för att detta kommer bli en bra dag.
Vet inte var denna känsla kommer ifrån, men jag ska hålla fast den så länge jag bara kan.

Idag blir det shopping till Faderns nya lägenhet. Han har ju blivit tvångsförflyttad på grund av att huset han bor i ska rivas så nu blir det flytt till helt nyrenoverad lägenhet. Jag har redan fått välja golv och tapeter till tre rum och kök och nu är det dags för inhandling av mattor, gardiner och diverse annat som Fadern inte vet att han behöver - än.

Helst av allt skulle jag vilja åka till Ikea, men får inte med mig gubben dit idag så siktet är inställt på ÖB där de har billiga gardinstänger och helt okej gångmattor. Får lura på Ikea vid ett senare tillfälle.
Gubben kommer få hottaste pensionärslägenheten ever! (tufft formulerat va?)


I eftermiddag väntar fotboll på TV, premiärmatch för hemmalaget. Ska även intas en öl eller kanske fem tillsammans med Finskan som jag inte träffat på flera veckor.
Men först, fjärde påfyllningen av morronkaffet och sen bara försöka tagga ner lite, lite grann.

Jag sprudlar!

Ta mig till havet

Äntligars, äntligen (som Lika skulle skrivit)

Äntligars, äntligen är det bokat och bestämt att vi åker ner till Falkenberg i år och denna gången ska vi bo i Moderns stuga. Äntligars, äntligen så är den ledig en vecka som jag har semester.

Var aldrig nere förra året, men i år är det alltså dags igen. Har lovat sonen att få ta med en kompis, dock ska jag vara med och godkänna så det inte blir för härjigt.

Helst av allt skulle jag också vilja ha med mig en kompis, men vem vill åka med och sällskapa med mig och två små tonårskillar?

Hur som helst så ska mina lungor nu äntligen få andas havsluft igen. Jag ska sitta i sanddynerna, plugga in bra musik i öronen, ta en öl och bara titta ut över havet.

Underbart!

Fy på mig

Precis som alla andra så är jag en frekvent besökare på Facebook.
Jag har några album med bilder som jag tycker är okej att visa, inget som är alltför privat.

Häromdagen var det en kompis till Sonen som addade mig. Helst vill jag inte lägga till Sonens vänner, men alla andra gör ju sånt så okej, Albin fick bli min vän.

Nu har dock denna gossen skvallrat till Sonen om bilderna jag lagt ut på honom så något generad (inte arg för en gångs skull) med blossande kinder så dyker Sonen ut ur sitt rum och kräver att bilderna ska bort.

Skamset tar jag bort bilderna. Sonen är ju snart 14 och jag tycker faktiskt att han får bestämma, även om jag helst behållt dem; det man inte vet...men nu vet han.

Fy, jag skäms lite nu. Men på min blogg är det (än så länge) jag som bestämmer

Påskgubbe

Vaknar i min förmiddagsslummer av att telefonen ringer en signal och sen inget mer.
Kort efter det ringer mobilen, ser i displayen att det är Fadern som ringer.
Svarar, men då är det ingen där.
Ringer upp Fadern:

- Vad fan håller du på med?
- Vad fan håller du själv på med?
- Vaddå, ringer en signal och inget mer.
- Närru, 5 signaler gick det fram.

Orkar inte tjafsa mer med gubben och säger att ja, ja, det är väl fel på min telefon (Hans grejer är det nämligen aldrig fel på)

Fadern fortsätter och tjatar om att jag lovat att köpa med kaffe. Jag svarar trött ja.
- Å så Aftonbladet och bilagan Härligt hemma, det är det enda jag behöver.


Skönt att gubben inte har så stora krav när det ändå är påskafton

Den dagen

Idag, som en blixt från klar himmel, dök det plötsligt in ett datum i mitt huvud: 1 September.

1 september är dagen då jag ska sluta röka - igen.
Men den här gången tänker jag inte trilla dit igen.

Sit down

Den här slog jag till på idag. Valde dock en ljusare färg mer åt det vita hållet.
Kan redan nu se framför mig hur jag ligger där på de generösa dynorna och käkar praliner.

Ge mig ett par extra fingrar

Köpte en packe med fräsiga mallar för målning av fransk manikyr. Ni vet, sånadär som ska skydda en från att kladda för mycket.

Paketet innehåller 32 mallar. Hur tänkte dom då??!

Det här är Sverige

Insåg i morse med förskräckelse att jag missat något oerhört viktigt.
Har ni inte sett Uppdrag granskning om våldtäktsfallet i Örnsköldsvik så gör det här.

Det är inte bara våldtäkterna som är de begågna brotten. Här har vuxna människor helt svikit en av sina viktigaste uppgifter, den att skydda och stötta våra barn.

Är du intresserad av ämnet så läs även Katarina Wennstams bok från 2003: Flickan och skulden - en bok om samhällets syn på våldtäkt.
Denna bok som, bland annat, visar att det faktiskt inte är första gången en sån här sak har hänt.

Jonna, en vanlig tonårstjej, går på fest. Dagen efter är hennes liv förstört. De har kört upp en krycka i underliver. På stan kallas hon för ''kryckhoran''. Lena blir utsatt för en gruppvåldtäkt. I rättegångsprotokollet står det:''Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig.
''Det sexuella våldet har alltid funnits- men har det plötsligt blivit grövre? Har det skett en förändring i inställningen till våldtäkt, hos ungdomar, media, domstolar? Eller är det i själva verket samma urgamla syn på kvinnans- och mannens- rätt som härskar?

I Flickan och skulden redovisar Katrina Wennstam, kriminalreporter på SVT, ett förkrossande material kring ett antal uppmärksammade gruppvåldtäksmål. Med lika mycket ursinne som medkänsla berättar hon om de övergrepp som äger rum mitt i vår upplysta vardag. Det är ett skrämmande reportage, och det blir uppenbart att synen på våldtäkter, offer och gärningsmän är något som vi alla måste vara med om att förändra.

Egentligen är jag ledsen

Men det här klippet får mig att gapskratta!

I dessa dagar är även vägen till ett bloss livsfarlig

Skittrött

Jag är så fruktansvärt jävla less på att behöva kryssa mellan kattskitshögarna för att ta mig fram till min egen dörr!

Visserligen så vet jag faktiskt att katter skiter utomhus i rabatter och annat, men det som stör mig är att den här missen har för vana att sätta sig varhelst den känner för det. Gärna på trädgårdsgången, igensnöad som isfri, mitt på gräsmattan, eller varför inte kissa lite på stentrappan innan man krämar ur sig så mycket man orkar på garageinfarten.

Det här är väl inte ett naturligt betéende för en katt eller? Har haft det såhär i ungefär två år, men nu börjar jag fan få nog. Till sommaren är det jag som fixar så jag kan koppla in vattenslangen och spruta på varenda liten missemåns som vågar sig in på mina ägor.

Missförstå mig nu rätt, jag tycker att katter är söta och jag vill inte på något sätt skada dem (även om jag i de mörkaste stunder har funderat på om det finns något som heter kattgift) men när de gör ifrån sig på såhär udda ställen så blir jag bara så trött.

En del kan säkert skylla det här på att det är mars månad och katterna är kåtare och galnare än vanligt, men detta pågår under alla årstider och jag är så jävla trött och arg.

Det är så jävla äckligt!

Kom just på att...

När jag var liten var Pamela Ewing i Dallas den snyggaste tjejen jag visste.

Nu är hon däremot skrämmande lik Michael Jackson tycker jag och honom har jag väl aldrig hyst några varmare känslor för.

Plastic fantastic!

Packad

Så trött, så trött och har ont i huvet. Ägnar mig för tillfället åt en av mina sysslor på icke-listan, nämligen packa.

Jag hatar att packa och nu är jag dessutom inte ett skit motiverad plus att jag känner mig lite dåligt påläst inför kundflirten i morron.
Känner mig fortfarande inte riktigt på topp, men med med droghandelns medikamenter och några droppar Clear eyes så ska det nog gå vägen.

Nu har Johannes somnat i min soffa.

Väck

Ett litet telefonsamtal och vips så hade kunden bokat om vårt besök från onsdag till torsdag, vilket betyder att jag tänker stanna i Stockholm då. Har ju en resa inbokad fredag förmiddag, men jag kan ju lika gärna jobba därifrån som hemifrån och det är trots allt bara 4 timmar det handlar om.

Det ska bli så fruktansvärt skönt att komma härifrån! Jag är så trött på byn och dess människor så jag bara vill kräkas rakt ut. Visserligen har jag mina små guldkorn i mina vänner, men sen kan resten faktiskt kvitta.

Har inget planerat inför helgen i storstan så det återstår att se vad som händer för alltid blir det nåt tok och förhoppningsvis kommer jag hem med ett eller annat shoppingfynd så jag slipper drömma om handväskor i fortsättningen.

Färdigladdat!

Jag vägrar inse att jag nog egentligen är sjuk. Idag är det fest i lilla byn och lilla lokalen är utsåld.

Eftersom det i längden kan bli lite knas om man försöker mota bacillerna med whisky, så har jag även storhandlat på droghandeln som väl Apoteket numera kallas.

Så förutom medicinen som inhandlats på en flygplats kombinerar jag denna kvällen med något som heter Zyx, Otrivin Comp, Ibumetin och kvällens självklara accessoar är ett 10-pack näsdukar från Euroshopper.

I'm ready!

Skrämmande

För övrigt så tycker jag det är bedrövligt och skrämmande att det på det lokala fotbollslagets matcher i division ett, alltid stått en amulans parkerad av den händelse att någon olycka skulle inträffa. Men när Jim Frick flyger ur sulkyn på Sveriges största travbana så tar det en halvtimma innan en ambulans ens kommer dit.

Skandal!

Scheisse

Så har då äntligen den riktiga Bitterfittan visat sitt ansikte och det är inte vackert, vare sig på insidan eller utsidan.

Något som nästan var lika fult och elakt som Bitterfittan var mitt stopp i avloppet i helgen när icke önskvärda saker dök upp ur avloppsbrunnen i tvättstugan - UACK!

Att jag sedan inte dränkte sonen när jag, iklädd gummistövlar bokstavligen trampade runt i min egen skit, får höra hans anklagande röst från övervåningen:

- Hur blir det med tvätten nu då?

Söndagens I-landsproblem bestod tydligen i att tonåringen inte hade några snygga kalsonger rena. Att vi skulle bli tvungna att skita i grannens trädgård var av mindre vikt.

Klubben för värdelöst vetande

Om du flyger med SAS måste du betala ett tillägg på 900 kronor om du ska ha med dig en höjdhoppsstav!

Natt eller morron?

Har precis tryckt i mig en obscen mängd Sibylla-korv (korv-Kikki is back!)

Eftersom det de senaste dagarna varit spår efter mina söta rådjur härute igen så har jag ställt ut en skål med potatis och orostade rostmackor. Hoppas bara de hittar det.

Nu ska jag klämma en film innan det är dags att ta natten. Åker till Malmö i morron bitti och jag har precis insett att jag måste gå upp senast halv 5!

SOS

Fick denna kommentar på mitt förra inlägg. Antingen kommer det från någon som tycker min blogg är så intressant att denne läst alla mina inlägg från början. Eller så kommer det från någon som verkligen varit med från början.
Jag gissar på Mannen som (tyvärr inte) har allt.

Anonym sa...

På tal om ingenting. December 2007 gav du oss läsare ett nyårslöfte med
1. Sluta röka
2. Fixa - Måla/tapetsera
3. Inte festa så mycket
4. Inte lägga så mycket tid på TV:n
Hur gick det sen ? =)
2 mars 2010 18.45

Jaa, hur gick det sen?

1. Jag började röka. Höll mig rökfri bra länge, men sen valde jag av någon outgrundlig anledning att börja igen. Snart ska jag sluta igen tror jag.

2. Har insett att jag inte är född till att fixa. Det är inte roligt. Därför är mitt kök fortfarande inte färdigt. Men tapeterna ligger under sängen och kaklet ligger i hallen. Snart. Snart.

3. Kan väl aldrig tro att jag lovat mig själv att inte festa så mycket, men eftersom festandet avsåg krogbesök så anser jag mig infriat det löftet. Jag har faktiskt, sedan i början av 2008, slutat gå på krogen bara för att jag inte har något bättre för mig.
SOS (Spotify Och Sprit) is the new shit!

4. Jag följer de TV-serier jag alltid följt, men har lyckats med konststycket att undvika de flesta nya serier som börjat de senaste åren.
Den där med ett plan som krashat i nån djungel - aldrig sett.
Heroes - sett två avsnitt. Det var bra, men var tvunget att offras.
House - aldrig sett.
Robinson - tappade intresset redan när det gick på SVT.
Finns säkert massor av annat bra som jag missat, men nej, jag tror jag överlever ändå.

Nä, nu ska jag röka några cig medans färgen torkar på väggarna härinne. Sen blir det till att festa till det lite med en Kikki-festis till säsongspremiären av Desperate Housewives.

Tomgång

Jag borde anat ugglor i mossen redan när klockan var 07.04 och jag vred om nyckeln i tändningslåset på min bil som redan var igång.

I det utbyggnadskaos som råder på jobbet är det ganska svårt att hitta parkering till bilen nu när det är snö precis överallt. En låååångtradare hade övernattat på ena sidan parkeringen och därmed tagit upp hälften av de få platser som finns. Irritationen är ett faktum.

Jag pulsar mig fram till baracken där vi huserar sedan i somras. För en gångs skull så är det en hygglig värme därinne, trots att det är måndag. Måste gå in i huset och lämna lite papper och gör en trippel mollbergare på den igenisade gallertrappan. Trots 4 månader med vinterväder har ännu ingen lyckats införskaffa en snöskyffel.
Vreden är ett faktum.

Elga från Ryssland har mailat mig inte mindre än fyra gånger under helgen. 10.47 på lördagsförmiddagen skrev hon att hon hoppades jag hade haft en nice weekend.
Verkar som att veckovila inte existerar i Ryssland.

Jag har massor att göra och måste därför ignorera Elga några timmar. Under tiden hinner hon skicka två mail till. I det ena ursäktar hon sig för att hon is disturbing mig.

Jag får dra en vit lögn och lovar Elga full uppmärksamhet i morron istället.

Bestämmer mig för att inte göra någon som helst nytta härhemma idag heller. Det är ju faktiskt en dag i morron också.

Den gamla kvinnan

Det är lördag och hon vaknar strax efter halv 7. Funderar en stund om hon ska försöka sova vidare, men tänker att hon kan säkert vila middag lite senare på dagen.

Hon drar igång datorn som hon numera blivit så flitig användare av. Letar upp Sveriges radios hemsida och letar bland tablåerna tills hon finner Melodikrysset. Den här lördagen ska ingenting gå fel. Hon slår på kaffebryggaren.

Med tanke på att hon har två fuskpåsar för brödbakning i skafferiet, funderar hon på att dra igång en deg för att få färskt bröd till frukost, men motar bort tanken och bestämmer sig för att åka ner till affären för att köpa gott bröd och hälsofarliga pålägg.

Väl utomhus inser hon att hon inte skottat ordentligt och nu är det fullt med blöt, tung snö. Hon föser snöskoveln framför sig och kastar med mycket möda iväg det som fastnar på den innan hon sätter sig i bilen och drar kurs mot affären.

Väl framme vid affären visar klockan i bilen på 07.39. Affären öppnar 8 och i denna lilla by finns inget annat öppet.

Så hon bestämmer sig för att baka det där brödet i alla fall och åka ner och handla under andra jäsningen.

Vem faaan är denna kärring?!!!
Vem är det som har smugit sig in i min kropp och idkar diverse märkliga aktiviteter?!!!

Jag vill sova till lunchtid, ta en dusch och sen hitta på något skoj! Men det är väl bara att inse att den tiden är förbi för längesen.