lördag, november 06, 2010

Lost and found - igen!

Söta lilla Jen säger att jag försvinner så ofta och som vanligt så har hon rätt.
Men det är inte bara jag som försvinner, härhemma försvinner de mest märkliga ting som inte ska försvinna.

I somras "gömde" jag sonens kuvert med födelsedagspengar så han inte skulle nalla slut på dem innan semestern. Dagen innan avfärd kunde jag inte för mitt liv komma på vart det tagit vägen.

Så med jämna mellanrum, sedan i början av augusti, har jag vänt upp och ner på köket och letat i burkar, pottor, mellan tallrikar och till och med bakom ugnen, men kuvertet har förblivit spårlöst försvunnet.

I söndags drog jag ut en kökslåda, den jag drar ut varje dag, och helt plötsligt låg det bara där, ett kuvert innehållande 1200 kronor. Där gick jag 300 kronor back då jag ersatt sonen med 1500 eftersom jag inte visste hur mycket pengar jag slarvat bort.

Sökprojekt nummer två är mina fina gardiner jag köpte till sovrummet förra året. De har varit spårlöst försvunna sedan GILF:en hjälpte mig att röja här i somras. Hon blånekar förstås till all inblandning, men visst är det märkligt att hon själv nyss fått nya gardiner uppsydda. I och för sig vita i linne, inte beige i goss-material, men i alla fall.

Nä, skämt å sido, jag är en riktig slarvmaja. Eller så är det bara det att jag är så stressad och gör allt i en flygande fläng så jag inte hinner tänka på vad det är jag egentligen gör.

I fredags var strykjärnet borta. Strykning, de ytterst få gånger jag gör det, utförs i tvättstugan i källaren. Reflekterade dock inte så mycket över att "järnet" var borta, trodde jag dragit med det på övervåningen och bestämde mig sen för att fälla upp strykbrädan innan jag letade vidare.

Döm om min förvåning när även strykbrädan var helt spårlöst försvunnen!
Det tog mig närmare en kvart att lista ut att dessa attiraljer blivit kvar hos Fadern då jag hjälpte honom med flytten i våras.
Ja, ja, saker försvinner och dyker upp. Jag har hittade en tub som innehållit något slags slutarökagrejer i min väska. Grejen är att det inte är min. Jag plockade upp det då en ung man slängde det ifrån sig på gatan en sen natt.

Eftersom det var lite stökigt på stan, och jag hade druckit både Bacardi och öl, fann jag det ytterst lämpligt att plocka upp tingesten (som kunde ha innehållit både knark och anabola steroider)stopppa den i ytterfacket på väskan så inga andra fingeravtryck skulle dyka upp på den, ifall någon skulle söka efter vittnen och bevis till något som jag trodde kanske kunde hända, men givetvis aldrig hände.

Over and out från CSI-Degerfors.

4 kommentarer:

Pz2 sa...

Visst är det konstigt att saker man lägger på ett bra ställe alltid är så svåra att hitta...

Hondjuret sa...

Det är så fasligt skönt varje gång man inser att man inte är ensam! Själv har jag en femhundring på vift! Skall genast kolla kökslådorna! :D

Jen sa...

Ha ha ha! Då är vi fler. :D
Det lustiga är dock att när man vänt upp och ner på hela hemmet och tillslut gett upp hoppet om att finna sakerna så dyker de plötsligt upp rakt framför näsan.
Misstänker busiga spöken, men mitt förnuft säger glömska. :)

Jen sa...

Sv. Inte min teori...Rob`s teori. :)
Jag skyller alla mina vanföreställningar på den mannen! :D