Kan det ha varit en prins?

Tusen, tusen tack ni som lämnat kommentarer och tack till Linda, min alldeles egen Abba-Frida. Era ord värmer och det känns som jag fått en liten spark därbak så nu tar jag och slänger in ett par rader igen, intressanta eller inte är upp till läsaren att bedöma.

Min kropp, som för övrigt är under omkonstruktion, har återigen spelat mig ett spratt, vilket innebär att jag måste ta det lugnt och vara hemma från jobbet denna vecka. Det är absolut inte vad jag vill, men efter några resor så har jag insett att jag bara har ett liv så då får det bli så.

Utövade terapi igår genom skogspromenad med Fadern och yrvädret Iz. Givetvis plockade jag lite svamp också, eller ja, ganska mycket till och med, så nu har jag hela köksbordet fullt med kantareller som väntar på att bli rensade.

Kom genomsvettig hem efter skogsturen, stjälpte upp svampen på bordet och ut ur korgen hoppade en liten brun groda! Jag skrek och åmade mig som en riktig kärring. Letade fram en burk och ett lock, grodan hade hoppat ner på golvet, men jag fick tag i den och kunde släppa ut den i det fria i min trädgård.

( jo, målarfröken, jag tänkte faktiskt på dig och din dotter, men jag antar att du är ganska trött på de djuren vid det här laget.)

Pratade sedan med en kompis i telefon som undrade om jag inte kysst grodan - det kunde ju varit en prins.

Ja, varför kysste jag den inte?