Detta var ett fenomen som jag inte hade någon större koll på, men jag visste att alla i pyttebyn jag växte upp i också skulle ägna sig åt denna, för mig, helt oförklariga företeelse.
Som jag minns det klädde Modern och Fadern upp sig lite extra innan den korta promenaden till det Folkets Hus som faktiskt fanns i vår lilla by.
Anna-Lisa Öhrman stod alltid utanför ingången med sin Röda kors-bössa, som Modern alltid lämnade ett bidrag i, och vi barn fick ballonger med en viss partisymbol upptryckt på.
Modern och Fadern plockade bland en massa färggranna lappar för att sedan försvinna bakom mörkgröna tygtrianglar. Minns att jag en gång försökte få följa med Modern bakom den där trekanten, men där blev det tvärstopp, det här rösta var tydligen något hon ville göra ifred.
Och som jag fantiserade om vad som egentligen dolde sig bakom den där skärmen, min fantasi visste inga gränser. Stod det kanske nån annan där bakom? Fanns det färgkritor?
Oavsett om det bakom skärmen skulle stå en skål med tusenlappar att plocka av, eller om det är som det är - alldeles tomt, så anser jag att det är oerhört viktigt att vi som vuxna medborgare tar vårt ansvar och röstar.
Jag skiter fullständigt i vad den enskilde personen röstar på, bara den röstar.
Denna demokratins rättighet ska värnas om och denna dag tänker jag återigen på de som inte är lika lyckligt lottade som jag.
1 kommentar:
Ohh ja!Rösta bör man eller rättare sagt måste man. :)
Att det sen inte gick som jag ville är en helt annan femma. -host-
Skicka en kommentar