Bara en liten poff

Det gick verkligen ett sus genom lunchande julshoppare när en ballong smällde i Kista galleria i lördags. Närmare än så kom jag ingen självmordsbombare under min Stockholmsweekend och tur var väl det. Men det är klart att jag tittade mig extra omkring när jag klev in på centralen igår kväll.

Alla klappar, inte så många, är nu inhandlade, bara en fjuttegrej kvar till Fadern, men den kan inhandlas på ICA så, ja, jag är klar.

Blir en konstig jul i år eftersom det är jag som är äldst denna gången, jag som är supermamman som ska fixa med mat och annat. Hur i helskotta fixar man julmat för tre personer utan att få tonvis med rester som åker ut i soporna tillsammans med mitt dåliga samvete?

Önskar jag kunde tillreda kalkon, då skulle vi firat american christmas härhemma istället. Den som lever får se, det blir nog jul i alla fall.

Hej

Jahopp, då var man i vår vackra huvudstad igen och så jobbledig som man kan bli. Ingen dator och ingen mobil - lugn och ro i själen med andra ord.

Trots det uttjatade ordet Snökaos var tåget bara 55 minuter försenat, så heja SJ på den punkten.

Eftersom jag ska hit runt nyår igen så har jag inte tänkt att ägna mig åt någon grövre shopping utan ska bara gå och njuta och göra vad som faller mig in.

Ikväll ska jag besöka en barndomskompis som har det orättvist tungt just nu. Jag hoppas man kan lätta upp lite med att bara sitta och vara vän och prata gamla minnen.

Sen blir det nog ett glas witt med min hyresvärd då han slutar jobbet.

Just idag mår jag bra!

Nya krämpor

Hela kärringkrôppa är trött nu. Allt gör ont, öronen susar och hjärnan kortsluter vid minsta försök till tankeverksamhet och till råga på allt blev jag precis varse om att det faktiskt är jul om lite mer än en vecka.

Har så smått börjat fundera över om det finns något som heter vintersyndrom, för i så fall tror jag att jag har det.

Tänkbara symptom: Extrem trötthet på morronen, trötthet vid mörkrets inträde (vanligen runt 15.30) Trötthet efter arbetsdagens slut, trötthet då favoritprogrammet visas på TV, komaliknande sömn vid sittning i soffa.

Tänkbar allvarlig biverkning: Mer sömn än vakentid de få dagarna som infaller mellan arbetsveckorna.

Tänkbar åtgärd: Aldrig stiga upp efter utförd sömn. Sluta ögonen och inte öppna dem igen förrän ny årstid inträtt.

Jo, jag har definitivt fått Vintersyndrom!

It's alive

Skamligt längesen jag rapporterade från mitt mer eller mindre intressanta liv.

Sitter just nu och tittar på Nyhetsmorgon och diskussionerna om självmordsbombningen i Stockholm och konstaterar lite tungt att omvärlden nu har kommit ikapp lilla Sverige.

För övrigt är jag riktigt trött både fysiskt så jag tror jag stoppar här och uppdaterar lite senare istället.
Så mina kära vänner, om ni tvivlat så vill jag bara meddela att: Hej, jag lever.