Vem tror jag egentligen att jag lurar när jag aldrig kan vara hemma från jobbet när jag är sjuk? Vem tror jag egentligen att jag gör en tjänst då?
Ja, inte är det mig själv i alla fall å inte är det bassiluskerna som jag går och bär på.
Tvingade mig iväg till jobbet igår eftermiddag och badande i svett så genomled jag det första mötet som varade drygt en timma. Möte nummer två gick bättre, jag hade lurat kroppen.
Så idag iväg som vanligt och allt flöt på fram till lunchtid, men då var det stopp. Petade i mig lite ibuprofen och paracetamol, men tyvärr utan verkan.
Kände mig tvungen att stanna dagen ut för att reda ut några trassliga nystan, men i morron är det banne mig jag som stannar hemma.
Fortsätter jag på det här sättet lär det ta tid innan jag frisknar till.
Att jag aldrig lär mig.
1 kommentar:
Varför visar man större lojalitet mot sitt jobb än mot sin egen kropp? Säg till när du löst mysteriet så kanske jag kan bli av med min förskylning som började för sex veckor sen och aldrig tycks ge upp... Krya på dig =)
Skicka en kommentar