lördag, juli 10, 2010

Ur modersmun

Vi satt i godan ro och grillade och hade lite mys (som det så populärt heter) jag, Modern, Bonusen, Bonusbroder och Sonen.

Jag får se på grannens till synes underåriga asiatiska flickvän, samt en väninna till henne, då de står och påtar i grannens trädgårdsland.

Jag informerar föräldrarna om läget och vad Sonen tycker att flickvännen ser ut som.

Bonusen ser inte riktigt flickorna och pekar därför mot fel granne och frågar om det är den grannen jag menar.
Jag säger att nej, det är han i huset brevid, varpå Modern utbrister:

- Nej, den där bakom har ju hundar.

2 kommentarer:

Gunilla sa...

Vi hade en rätt trevlig dag trots att den började med migrän. :) Hoppas också huvudvärken har tagit semester med. :) Du är välkommen att höra av dig du med..eller titta in på en kopp kaffe. :)

Jen sa...

Ha ha ha! När människan är liten i åldern så säger den märkliga ting, eller den så kallade sanningen.
När människan är i det mellersta stadiet håller hon hellre tyst och vet med sig att inte öppna munnen i onödan, förutom när hon drar någon vit lögn då och då.
Men när människan gått över till det äldre stadiet av livet, så återkommer behovet av att säga precis vad an tycker och tänker och de mest underliga orden ploppar ur munnen. :D
Eller så är det helt enkelt synen som spelar en ett spratt på äldre dar. ;)