PUSSel

Ja, så var det ju det här med pusslet. I fredags var det ju äntligen dags med ett varsitt glas rödtjut i högsta hugg. 3000 bitar gicks igenom och vi lyckades hitta alla bitar till ramen, vilket inte var gjort på en pisskvart, och sen var det natta.

Lördag kväll var det dags igen. Vinglasen påfyllda och taggade till tusen. Men det gick trögt. Det gick jättetrögt. Men så efter två, tre timmar så lossnade det. Bit efter bit föll på plats (ja, sisådär en 20 stycken i alla fall)

Det var då det hände!

Någonting gick snett och vips var det rödtjut över hela mig, halva soffan och över hela pusslet.
Operation rädda det som räddas kan inleddes, men det var försent. Pusselbitarna delade sig i både två och tre delar. Katastrofen var ett faktum.

Så Fredrika om du läser detta, hör av dig och önska dig ett nytt pussel. Vi är jätteledsna, men får väl skylla på orutin eller nåt.

Men nu har vi lånat ett 1000-bitars pussel och bestämt:
Inget mera rödtjut på bordet!

Ps. Givetvis tog jag bilder på eländet, men ingen USB-kabel = inga bilder Ds.

I´ll be back

Fredagen var dagen då jag och GILF:en skulle göra vår debut som proffessionella hobbypusselbyggare med ett varsitt vinglas i handen.

Nä, jag får avbryta...verkar som det gått en säkring

Vaken

Det här är så farligt. Att vakna mitt i nätterna och inte kunna somna om.
Varningsklockor ringer och jag tänker på otaliga tidningsartiklar där läkare uttrycker riskerna med en störd nattsömn.

Jag känner mig otillräcklig.
Hoppas det ger med sig.

Scrub in

Livet smyger sig sakta tillbaks till min kropp. Om det beror på att klockan är 23 på kvällen, eller om jag hamnat i fas med mig själv ska jag låta vara osagt.

Tänk vad mycket som kan hända när man lämnar verkligheten för en vecka.
Slut med dubbla avsnitt av Seinfeldrepriserna (som jag redan sett alla avsnitt av) på 5:an.
Fördelen med detta är dock att jag kan kolla på dubbla Scrubsrepriserna (som jag redan sett alla avsnitt av) utan att behöva zappa mellan kanalerna.

Jag bara måste somna till mina kära sit-coms, annars mår jag inte bra. Alternativet är ju att lägga sig och sova med en bok, men så länge Scrubs lever så kan jag bara inte släppa taget.
Har alltid varit en TV-råtta och kommer alltid att vara det, men har med åren mer och mer övergått till att bli en Natt-TV råtta (undanber mig dock slemserier som Kvinnofängelset)

Undrar om det är därför jag är så trött på mornarna?

Äntligen hemma

Så var man då äntligen hemma. Tyvärr hade inget trollat sig under utlandsvistelsen så köket är lika halvfärdigt som innan jag åkte.

Jag är supertrött och önskar att det var en ledig dag till den här veckan, men så är inte fallet. En sovmorgon har jag dock tänkt att ta i morron. Någonstans mellan 9 och 10 känns som en lämplig tid att dimpa in på jobbet.

Veckan har varit oerhört lärorik och mycket intensiv. Avfärd till mässan 08.00, hemfärd runt 18.30, middag 19.30, två öl och något gott käk sen direkt i säng. Förstår mig inte på de här ryktena om festande under mässdagarna. Visst, det finns väl folk som är yngre än jag, som fortfarande orkar hänga i, men för min del, och mina montervänners, var det i alla fall uteslutet.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen. Min gulliga mamma har i alla fall varit här och röjt undan lite så den kanske kan vara på sin plats att kolla skåp och lådor för att hitta grejerna igen.

Jawohl!

Status:

Antal wienerschnitzlar: 1
Antal rumpstekar: 1
Antal pepparstekar: 1
Antal apfelstrudel: 1
Antal grosse weizbier: 7
Antal arbetstimmar: 33,5

Natti natti!

Bäste värstedan

Dan efter bästedan kommer nu ett litet livstecken från mig.

Bästedan var igår värstedan. Började med tårar, men sen blev det i alla fall bättre. Vill inte gå in på några detaljer, men jag är i det närmaste helt slut. Har inte sovit mer än 6 timmar i sträck på flera veckor. Massor av saker kräver min närvaro just nu och det sista stället jag ska tillbringa tid på är tydligen mitt eget hem. 12 timmar är inte ett humant mått på en arbetsdag.

Hur som helst så tillbringades gårdagskvällen tillsammans med tjejer, tjejer och åter tjejer. Ladies night i Örebro visade sig vara en långt mycket bättre tillställning än jag hade förväntat mig och en hel del kända och okända ansikten.

Ett av ansiktena i vimlet visade sig vara den pluggande mamman Pz2 med en drink i högsta hugg. Hon såg något chockad ut när jag stövlade fram och frågade om det var hon. Jättekul att träffa henne och sen visade det sig att vi hade vissa gemensamma bekanta.

Nästa möte var med en gammal klasskompis som jag inte sett sen vi slutade skolan. Skolans helt klart sötaste tjej som visade sig vara ännu sötare nu än nånsin. Ett kul möte.

Idag väntar jobb, packning, strykning, apoteksbesök och avbockning av checklistor. I morron åker jag till Tyskland för en vecka full av tiotimmarsdagar.

Undrar när jag ska få sova...

Nej...

...det är inte färdigt än. Köket alltså.

Mina två söta snickarpojkar har jag inte hört ett ljud ifrån på två dagar. Om det beror på att den ena snickarpojken drog ner byxorna och visade sin tatuerade vad när jag sprang på honom på krogen, eller om de helt enkelt inte har lust att göra färdigt har jag inte en aning om.

Det enda som är kvar är att såga ur bänkskivan så jag får ner spishällen och kan laga mat, men sånt kanske inte småpojkar vet att man behöver.

Hur som helst: Inget jobb = inga pengar. Så är det!

Nu är jag mest bara trött. Trött på att bo i den här röran. Taket måste målas typ nu och jag har ingen som helst lust med det och jag har framförallt inte tid.

En vecka kvar tills jag åker en vecka till Tyskland på mässa. Hade varit så skönt att ha allt klart innan dess, men jag vet inte...
Har massor av saker som måste göras på jobbet för att få mässveckan att klaffa. Kunder som flåsar mig i nacken och en chef som förmodligen inte kommer tillbaks till jobbet på väldigt länge. Tunga arbetsuppgifter för en newbie som jag, men på något sätt ska det väl gå.

Nä, nu ska jag gå ut och organisera besticken.