Någon ber mig uppdatera bloggen och jag blir faktiskt glad över att jag fortfarande har några trogna följeslagare.
Vad jag funderat över lite då och då är vart den riktiga Lakritsfantomen tog vägen. Den som startade bloggen och, i sitt lilla huvud, hade bestämt att detta ska f*n inte bli någon dagboksblogg och den ska vara anonym.
Jo tjena! När bloggtorkan slår till i sin fullaste kraft så har man inte mycket mer att ta till än vardagens trivialiteter. Anonymiteten är väl inte heller något jag hållit stenhårt på, men det kan jag låta falla igenom.
Läser några inlägg från tidernas begynnelse ( eller i alla fall bloggens ) och ser att jag faktiskt var på gränsen till rolig och jag fullkomligen älskar inlägget om toapappret, shit vad irriterad jag var.
Men nu är det som det är. Livet förändras och jag tror jag var mer bekymmersfri på den tiden, något som alltid släpper fram skapargnistan.
Just nu befinner jag mig i Falkenberg, ett stenkast från havet, och trots att det är mulet och duggregnar ute så mår jag riktigt bra. Idag tror att jag ska ge mig i kast med svenskarnas favoritutflyktsmål, Gekås i Ullared. Lägg sedan till två fjortiskillar som absolut vill med, men som jag vet kommer tröttna efter en halvtimma.
Ja, ja, i semestertider får man välja sina strider.
2 kommentarer:
Jag älskar att läsa om dina bravader!
Men jag är fruktansvärt dålig på att ta mig tid för datorn numera, och därmed värdelös på att uppdatera min egen blogg. :/
Som du säger: Tiderna förändras.
Ang. Pansky så har jag ett svar på detta, i just min blogg.
Jag önskar även ett svar från dig. :P
Lakritsfantomen födelse känns som en roande berättelse. :D
Skynda nu att berätta,
om du har kommit hem från Gekås vill sägas. ;)
Kram
Sv: Jag gillar hemlisar när Jag hittar på dom men ogillar dom när någon annan *blänger på dig* har dom för sig själv. Sen kan man ju kalla hemlisar både projekt o planer om man vill.. ;D Lycka till med din plan (vad än det nu kan vara! ;) ) Kram
Skicka en kommentar