Köpsugen

Så har man genomlidigt ännu en shoppingrunda med motsträvig blivande tonåring. Fokus var som sagt ny vinterjacka.
Som vanligt fanns det ingenting som dög. Men så på Team Sportia hittades en stycke jacka som föll unge herrn i smaken.

- Den kostar 800. Du får betala 500 kronor så lägger jag till resten, sa jag.

Jackan åkte av fortare än kvickt och därmed åkte även sura minen på. Och sura minen behölls tills han hittade ett nitbälte med svarta nitar och då var det inga som helst problem att hala upp plånboken och pynta 400 spänn för det.

Själv hittade jag dock en jacka som jag nöjde mig med. Plus 4 kitshiga julgransprydnader till min "julpalm". Plus det oumbärliga redskapet iskross och en mini-kokbok. Plus ett anteckningsblock. Plus almanackor för nästa år till hela kontoret, ett nagellack i helt rätt färg och en ansiktsmask.

Anita öppnade endast sin feta plånbok inne på Mc Donald´s så hon fick agera bärhjälp.

Isak köpte även en bok för första gången. Titeln: Får man skratta åt det här.
Nu springer han här och drar den ena sjuka harangen efter den andra och jag försöker att inte skratta.

Man blir som förälskad

Måste bara lägga in en bild på familjens nya gullegris.

Fortfarande är det lilla livet nästan omöjlig att fånga på bild, men ibland så lyckas man.

Det gör ont

Och det är ingen ände på mina småkrämpor. Börjar känna mig som en riktigt gammal och gnällig kärring.

Nu är det tydligen tandsprickning som hägrar. Tycker jag är vis nog utan extratänder och nöjd med den lilla fula som dök upp för några år sedan.

Senaste 10 åren har dessa tänder gäckat mig och med jämna mellanrum försökt ta sig upp utan att lyckas. Och det gör ju något gruvligt ont.
Vill helst bara göra som en sexmånaders bebis - tjuta.

Förresten

...så har jag fått datorn nu som jag köpt av gummibrorsan.

Försöker bekanta mig med Windows Vista och det går ju sådär. Känner mig som en gammal kärring som inte vill lära mig nåt nytt för att "det gamla fungerar ju så bra."

Sen kan man ju fundera om det är laptopens underbara konstruktion som gör att jag ibland drar till med de flesta bokstäver i alfabetet i en och samma mening, eller om jag under tuppluren jag tog förut, plötsligt utvecklade fläskhänder.

Är det ingen som har...

...någon som helst koll på den här bloggen?

Nä, hur ska ni ha det när inte ens jag har det.

Hur som helst fyllde Lakritsfantomen 1 år igår och jag missade det.

Som att glömma bort ett barns födelsedag ju.

Skäms på mig.

Seg som kola

Känner mig allt annat än pigg just nu. Jag är världens sämsta människa på att vara ledig. Får ingenting gjort och känner mig bara allmänt seg och dåsig.

Dagens plan är shopping. Sonen vill ha en ny jacka och den får han banne mig köpa själv för sina julklappspengar. Han har nämligen två stycken men dom har helt plötsligt blivit "för långa".
Mycket märkligt kan tyckas eftersom han ränner iväg på längden så han snart är lika lång som sin gamla mor.

Men just nu har jag ingen som helst energi. Tror jag lägger mig en halvtimma och provar att hoppa in i duschen sen. Brukar ju vara uppiggande.

Daddy and the smiley

Pappsen ringer:

- A, tja, du det här MMS...det har väl alla va?

- Eeeh, jaaa.

- Men du, jag pratade med hon hunduppfödaren och jag tänkte om jag skickar henne min MMS så kan vi ju prata med varann direkt istället för att maila, det tar ju sån tid annars.

- MSN menar du?

- Jaa, just ja, MSN. För det har väl alla? (gubben är 66 år)

Det går fem minuter och telefonen ringer igen:

- Du, jag fick ett meddelande från hon Eva. Det var ett kolon och en halvmåne, vad menas med det?

- Det är en glad gubbe.

- Va!?

Jag förklarar lite om smileysarnas underbara värld för gammelgubben.

- Men du, vart får man reda på sånt där. Vad det betyder och så.

- Vet inte, det är sånt man lär sig. Du får väl snacka med Isak eller nåt.

Gubben småskrattar nöjt och lägger på luren.

Rastlös

Drabbades av ett litet hjärnsläpp som sa att jag skulle kolla om jag hade nån färg kvar sen jag målade vardagsrummet och smacka upp den på väggarna i köket.

När jag väl kom ner i källaren så fanns det dock ingen färg kvar. Skit också. Jag som nästan hade lust.

Får väl ägna dagen åt något roligare. Städa, tvätta, laga mat eller kanske sjunga lite ABBA i min ensamhet.

Över för i år

Så var då årets julfirande till ända. Alla nöjda och glada inklusive sonen.

Julafton firades halvsjuk hemma hos halvsjuk Moder med göbbe och en styck "gummibrorsa".

Juldagen, traditionsenligt hemma hos Fadern tillsammans med syskon och syskonbarn.
I år hade dock Fadern frångått traditionerna genom att bjuda på julmat, men han lovade att detta ska aldrig mer ske.
Anledningen att han skippade kötträtt med den eftertraktade såsen, var att han inte hade några kantareller kvar.
- Den ligger väl i din frys, eller i din, sa Stora Brorsan surt och nickade mot mig och Lilla Brorsans tjej. Jag har ingen aaaaning om vad han syftade på.

Vindrickande och familjespel fick avsluta kvällen. Jag och Isak sov kvar och jag fick knövla ner mig i en stekhet sovsäck för hos min pappa får man inte något täcke, inte ens om man tar med egna lakan. Kravet för en övernattning är att man medtar egen sovsäck, annars blir det inget. Mycket märkligt resonemang som jag aldrig blir riktigt klok på.

Nu ska jag bara ta det lugnt och slappa ända fram till den 7:e då jag börjar jobba igen.
Kör igång med en rivstart och åker till England på en gång och i ärlighetens namn känns det i det här läget som en sorts ledighet det med, trots att schemat är ganska späckat.

Kommer tillbringa en dag i London och om jag håller tummar och tår för att det eventuella mötet vi ska ha där, inte blir av, så hinner jag nog in i någon REA-affär också.

Till er alla

Samvetet gör sig påmint

Och så kommer man till den här eftertänksamma stunden när man sitter och funderar över julen och dess innebörd.

Ja, jag köper julklappar. Alla i min familj köper julklappar.
Visserligen spelar det mig inte någon roll längre om jag får några eller inte, men det är klart att barnen ska ha julklappar.

Alla andra månader om året handlar jag också en del. Påverkad av dagens förbrukningssamhälle så köper jag gladeligen på mig den ena onödiga prylen efter den andra.
Herregud, jag har ju redan allt man skulle behöva för en hel livstid. Jag behöver inga nya grejer. Jag har grejer undanstoppat i skåp och lådor som inte sett dagens ljus på många år.

Samtidigt gör jag ingenting för eländet i världen. Jag stoppar någon slant i en bössa då och då och jag ringer nåt betalsamtal vid insamlingar, men annars är jag riktigt dålig på det. Varför? Det har jag tyvärr inget svar på.

Ibland ångrar mig att jag inte gav något när jag har gått förbi en insamlingsbössa och inte ens bevärdigat människan som stått där med en blick. Syns inte - finns inte.

En sån här helg blundar jag bara hårt och ser våra rosenkindade barn med sina nya presenter.

Men nånstans därinne klingar ändå raderna från Do they know it´s christmas :
The greatest gift they´ll get this year is life...

Nämen...

kolla! Jag har lyckats mickla till mig en bakgrund.
Hittade den på One Cute Blog och den var alldeles gratis.

Misslyckades dock med att lägga in en "blinkie" för denna människa, men fortsättning följer.

Helst skulle jag vilja ha en alldeles egen sak, men jag tror att det skulle bli att gapa efter för mycket.

Hur som helst är jag nöjd. Bra mycket bättre än att titta på Bingolotto.

I morr´n är det

Tur att det finns msn så man kan bli virtuellt osams med sina barn även när de inte är hemma.

Igår var ett riktigt lågvattenmärke där diverse anklagelser haglade fram och tillbaks och sonen bad mig ge hans julklappar till nå´t fattigt gatubarn.

Nä, msn ska användas av ungar, inte av föräldrar och barn.
Hur som helst är allt utrett nu och jag hoppas på en lugn dag i morron.

Ögonen svider och näsan rinner.
Känns inget lockande alls att sätta sig vid mammas dukade julbord. En klen tröst i det hela är att hon tydligen är lika uschlig som jag.

Hundraåttionde ensamma uppesittarkvällen idag då. Och till råga på allt sjuk också.

Hade tänkt köpa mig lite glögg idag, men vem orkar på bolaget i sjukdomstillstånd? Inte jag i alla fall.

Så det fick bli en slatt rö´tjut som blivit kvar efter en roligare dag än denna. Whiskyn gick ju en trevlig kväll i Karlstad, annars hade den nog varit perfekt som bakteriedödare.

Men jag lägger mig nog i soffan. Tittar på Bingolottos uppesittarkväll. Och somnar som vanligt i soffan.

God Jul på er alla!

Inte riktigt klar

Kom just på att jag inte köpt någon julklapp till den lilla valpen och det KAN man ju bara inte låta bli att göra.
Får ge mig ner till affären och kolla utbudet.
Känner mig väl inte superfräsch, men det går mot bättre tider i alla fall.

Gick även upp för mig att jag inte kan fira jul hos morsan i myskostym.
Undrar just vad som matchar en röd näsa...

Givetvis

...så kunde jag inte mota några bassilusker.
Ligger utslagen och har feber och ont överallt.
Återkommer när jag frisknat till.

Min nya kärlek

Idag har jag äntligen fått träffa min nya kärlek.
Iz var namnet, men får nog även nämnas som turbohunden. Det var full fart från sekunden han klev innanför dörren.

Har aldrig varit med om maken till hundvalp att vara så orädd. Han har ju bara varit hos sin nya ägare (Fadern) ett dygn (efter en bilresa på drygt 60 mil) och ändå var det full fart.

Så nu har jag golven avdammade i alla fall, samt ett jack i örsnibben efter en sylvass valptand.

Försökte även knäppa lite bilder, men det visade sig vara stört omöjligt tills Fadern lyfte upp honom.

Har i alla fall köpt de sista klapparna idag. Jag har dock en hel del som ännu är oinslagna, men det brukar jag fixa dagen före julafton.

Den kvällen tillbringar jag alltid i min tragiska ensamhet så då brukar jag gå igenom skåp för att se om jag gömt och glömt något. Det har ju faktiskt hänt mer än en gång.

Det värsta är att jag börjar känna mig lite sjuk och det är inte bra. Har ont i halsen och känner mig febrig. Vore så jäkla typiskt eftersom jag är ledig i två veckor.

Nu blir det soffan och besvärjelser mot elaka baciller.

Julstrul

Åkte till affären som jag valt ut för att göra det sista julklappsinköpet.

Jag anlände 4 minuter efter att de stängt.

Jag blir så trött...

I väntans tider

Så har jag då gjort årets sista sällsynta försök i nattlivet.
Kul förfest, trevligt sällskap, men sen var det väl inte så mycket mer.
Jag måste nog börja inse att jag blivit gammal och bekväm.

Eftersom jag inte hinkade lika hejdlöst som vid förra veckans julfest så mår jag riktigt prima idag.
Enda kruxet är att jag skulle behöva iväg och köpa den allra sista julklappen, men jag vet inte riktigt om jag törs köra än. Risken är ju att det fortfarande skvalpar runt en jordgubbssmakande mjölkdrink i ådrorna.
Väntar en timma till så får vi se.

Pratade med pappa för ett par timmar sen. Han är på väg hem från Östersund med den lilla gossiga valpen som jag inte får träffa förrän i morron.

Jag: Vad heter han?
Pappsen: Jag har inte bestämt det än.
Jag: Jamen vad heter han i stamtavlan?
Pappsen: Äh, det kommer jag inte ihåg.

Den nya bebisen

Det ska bli så spännande med en ny liten bebis i familjen. Det känns som jag har fjärilar i hela magen.
En ny liten Gordon Setter-kille, nån av domhär kanske?



Eller så blir det nån av dom här.







Helt plötsligt känns inte tanken på att bli sambo med sin gamle far inte så skrämmande längre. Tror det skulle funka en stund i alla fall.

I min inkorg idag...

"Har du någon koll när detta går och eventuellt när det går och när det ev dyker upp?"

Med tanke på kundens geografiska placering kan jag inte låta bli att undra:
Är det här ännu ett käckt Göteborgsskämt?

Helt hysteriskt

Mitt liv är totalt hysteriskt just nu.

Det är ju en sak om det är hysteriskt i hemmet och lugnt på jobbet, men nu är det hysteriskt överallt och sonen har börjat med tonårsfasoner.

Idag har han uppvisat den där slöa tonårshållning som är så svår att skilja från en död. Halvslutna ögon, axlarna vid knävecken, slängig gång och udda läten som: vene, mäh orka och slutligen adoptera bort mig då.

Och ekorrhjulet bara fortsätter snurra. Ett sista försök med kroglivet på fredag. Ny snuttgullig hundvalpsbrorsa på lördag. Inhandling av de sista klapparna fem minuter innan stängning på söndag (passa på å önska Stora Brorsan) Shopping med son i mellandagarna (slutar förmodligen med att jag får åka ensam).

Nyårsfirande i ensamhet? (Bossåstanterna?) Ett efterlängtat besök. En fest. En födelsedag. En resa och bara mera jobb och jobb.

Men sen går vi mot ljusare tider och nu är det tamejfan sommar snart igen.

Julklapp

Jag brukar inte längre önska mig några särskilda julklappar.
Precis som jag sa till Dala-Ola förut, så är det ju faktiskt så att det mesta man vill ha kan man köpa själv. Det man inte kan köpa själv kommer garanterat ingen annan köpa heller.

(Under denna kategorin ligger nya datorer, platt-TV, ny bil eller tvättmaskin)

Idag fick jag hur som helst ett paket i brevlådan avsänt från min elleverantör som jag, under året, gör allt för att sponsra så mycket jag bara orkar.

Alltid lika roligt att se vad kuvertet innehåller. Förra året fick jag hela TRE glödlampor till en adventsljusstake!

I år var julklappen än mer tilltalande för mitt obefintligt kreativa sinne:

En jävla kakform i skepnad av ett vindkraftverk!


Det är väl för sjutton ingen julklapp, snarare en fet julsmäll. Vem bakar vindkraftverkskakor? Är det 2000-talets svar på julgrisen kanske?

Så jäkla mycket pengar (oj vad jag svär idag) som man pumpar in i dom där jävla elbolagen varje år så kunde dom för fan bjuda på lite kilowattimmar istället för porto, kuvert, ett följebrev och en KAKFORMSJÄVEL!.

Den lille prinsen

Borta är nu tiden då man ömt satt och strök sin avkomma över pannan när han var sjuk.
Avkomman har sånär växt om mig och börjar bli en ung man inklusive alla de mysterier som hör det manliga släktet till.

Han har varit sjuk sen i lördags. Ont i halsen och snorig.

I natt kunde han inte somna för det gick inte stänga av DVD:n och ljuset störde honom SÅ mycket (DVD:n är placerad 50 cm från golvet och hans säng ytterligare 1,5 m upp)

Igår kunde han inte äta för att han hade så ont i halsen.

Idag kunde han inte äta för han hade så ont i magen. Men han ringde till jobbet och meddelade att något sött kunde han minsann äta så han fick upp blodsockret.

Jag förklarade moderligt att det (oj, nu hostar han så det kittlar i halsen) sista han behöver är socker. Han behöver mat, till exempel spaghetti å köttfärssås som står i kylen.

- Nej, jag kan bara äta frukt, men inte äpplen och vi har bara det hemma. Köp massor av clementiner innan du kommer hem.

Ord och inga visor.

Så nu har jag tillbringat hela kvällen med att, ungefär var 10:e minut, höra vart det gör ont om han gör si, eller vart det gör ont om han gör så.

Tyvärr tror jag dock inte han är riktigt redo för skolan i morron.
Men jag kan lova att han är mer än redo att driva sin gamla mor till vansinne.

En personalfest...

Är en personalfest, är en personalfest, är en riktigt jävla blöt tillställning!

Svart Lucia

Stora feta rubriker i tidningarna varenda jävla dag:
XXXX Personer varslas...

Och idag nådde varslen, som väntat och befarat, även min lilla avkrok. 97 personer bort från bygdens stolthet och nu räcker knappt 15 års anställning för att hålla sig kvar.

Nu väntar ovisshet och elände för många vänner och jag är så tacksam att jag i alla fall har ett jobb på en arbetsplats som inte hotas i detta nu. Men i dessa dagar kan man visserligen aldrig vara för säker.

I morron vankas julfest på jobbet och sorgerna ska dränkas i mängder av alkohol. Jag känner redan nu hur präktigt bakfull jag kommer vara på lördag.

Komplimangen

Har varit på ett gräsligt humör på grund av att dagens dag började helt bakvänt. Bland annat började jag jobba innan jag tagit mitt morronkaffe. Det misstaget gör jag aldrig mer om.

Det mesta har blivit fel och jag har känt mig stressad och uppskruvad ända tills för ett par timmar sedan.

Detta resulterade dock i en komplimang som jag verkligen gillade. Hatar annars alla former av komplimanger och kritik, såväl positiv som negativ.

Chefen kommer ut från en hel dags möte och ber mig trixa lite med några grejer i datorn. Eftersom jag är synsk så trycker jag på skrivutknappen ett par sekunder innan Chef säger:

- Och så kan du skriva ut det där är du snäll.

Hjärnan snurrar för fullt för att hitta en rapp kommentar, men misslyckas, varpå jag intar ett hånfullt ansiktsuttryck, lyfter på ögonbrynen och stirrar på Chef och säger:

- Ja....?

Chefen vänder tillbaka och ler (ja, faktiskt så gör han det) och så säger han:

- Hur kommer det sig Catti, att när jag tittar på dig ibland så ser jag Lisbet Salander?

Det är inte utan att jag känner mig glad och för mitt inre konstaterar jag nöjt: Ha, han är rädd för mig.

Fotnot. Lisbet Salander är en litterär figur som är stark och självständig, men med ett något annorlunda och asocialt beteende. Hon glömmer heller aldrig en oförrätt.

Ger mig sjutton på att hon är Stenbock hon med.

Sakta vi gå genom stan

På väg hem en natt med, en inte alls så överförfriskad, Fröken Källgren som plötsligt känner att hon bara måste ha en mosbricka med rostad lök.

Vi trampar iväg till gatuköket.

Jag köper mos och gurkmajonnäs och när jag huggit in på första tuggan hör jag hur Fröken Källgren deklarerar för tjejen i luckan att hon vill ha mycket rostad lök på sitt mos.

Vi travar vidare mot Herrhagen tillsammans med Arvika-mannen (som för övrigt går och hoppas på ett telefonsamtal senast tisdag)

Fröken Källgren har vid det här laget inmundigat nästan halva mosbrickan när hon tittar på sällskapet och med förvåning i rösten utbrister:

- Men...vad är det här som är på?
- Det är ju rostad lök, svarar jag, och undrar i mitt stilla sinne om hon drabbats av akut amnesi.
- Gud vad gott det var! Det har jag aldrig ätit förut.

Inte ens med dopp

Om jag inte ens kan tigga till mig en kopp kokhett kaffe så bör jag nog sluta fundera på hur jag ska kunna lura till mig ett ligg nånstans.

Det var det

Efter att ha haft en bra helg med ett improviserat besök hos frk Källgren i Karlstad så var jag redo att börja den nya veckan.

Idag var dagen när jag skulle ta tag i allt som hängt över mig som ett ilsket åskmoln.

Det började ganska, bra för att senare resultera i en käftsmäll med total härdsmälta i hjärnan som följd.

Ibland är det nästan värre att vara ledsen för någon annans skull än sin egen.

Det är snart dags att summera detta året och när jag ser tillbaks så tror jag det har det varit mitt näst värsta i livet.

Hur som helst mår jag egentligen bra, men detta år har bjudit på berg och dalar från början till slut. Jag har aldrig varit med om något liknande och jag hoppas verkligen jag slipper det igen.

Nu ska jag ta det lugnt ett tag. Sörja lite. Röja lite i livet. Schasa iväg lite spöken och börja om igen.

Sov så gott...

(förlåt Emma att jag snodde din bild, men jag hade ingen på den här datorn)

Jag som trodde...

...att den här dagen skulle innebära städning, smygsmuttning på glögg och eventuell installation av tvättmaskin. Men så blir det alltså inte.

Jag skiter i att julklapparna, från gårdagens shopping, står ouppackade i sina påsar. Jag skiter i att det ser ut som en hel fläskfarm varit inne och dragit runt på en massa skräp. Jag skiter i att diskhon är överfull.

Jag drar till Karlstad för lite jultraditioner och diverse provsmakningar hos min underbara vän Fröken Källgren.

Spontanitet is the shit!

Städar gör väl tomtenissarna...

Tillbaka till tonåren

Stora brorsan har fyllt år.
Han har fyllt många år.
Som vanligt är han myyyycket äldre än vad jag är.

I lördags skulle vi fira honom en andra gång. Firas den som firas bör!

Tog en limousine till själva partajet. En vit 240 med pälsfodrad insida och ett signalhorn som lät som en polissiren. Stötdämparna tog nog slut redan i slutet av 80-talet så störtkruka hade varit på sin plats.

Det kändes som jag var 14 år igen, när man satt i en gammal Volvo och åkte runt, runt, runt på stan.
Festen var dock mycket trevlig och till min förtjusning så fanns det ett ABBA-singstar.
Efter några timmar begav vi oss ner till byns "lokala".

Även denna gång blev färdsättet en resa tillbaka i tiden, sittandes på golvet i en skåpbil.
Någon hade även den mindre goda smaken att "vädra ur sig" i det lilla fordonet.

Ordpolisen

Fick ett menyförslag på julbord mailat till mig idag.
Döm om min förvåning när dom kunde erbjuda såväl Lam fiol och Dop i grytan.

Nu är den igång - hysterin!

Bikt

Eftersom jag inte biktade mig i Il Duomo i Milano (hade aldrig kommit hem då) så tänker jag göra det här och nu:

Jag erkänner att jag förra året, under en svår drabbning av den hungrigaste av bakfyllehungrar, käkade upp sonens chokladkalender.

Fick leta som en galen efter en ny, men fick inte tag i en likadan så jag ljög ihop en historia om ett litet barn som varit på besök och gråtit så hjärtskärande att hon fått hans chokladkalender.

Igår köpte jag återigen en chokladkalender till honom, fast jag egentligen tycker han är för gammal för det, och den lovar jag dyrt och heligt att hålla tassarna borta ifrån.

Termos

Äntligen har jag gjort det!
Jag har uppfunnit en äggtermos! Jag kommer bli världsberömd och hamna i alla historieböckerna.

Hur som helst. Jag är ingen frukostmänniska (om den inte serveras på hotell förstås) men ett par ägg kan jag få ner på morronen i alla fall.
Grejen är dock att jag vill ha äggen löskokta och det smakar ju inget vidare att äta dem kalla.

Så nu kokar jag äggen, i min totalt opålitliga och humörsvängiga äggkokare, på morronen. Lindar kärleksfullt in dem i aluminiumfolie och stoppar dem sen i mina LOVIKKAVANTAR!

Då håller dom sig varma, eller ja, ljumna till halvvarma, ända fram tills niofrukosten på jobbet och ingen är nöjdare än jag!

Ha en trevlig helg hörrni!

Hemma igen

Tänkte bara berätta att jag har en ny dator på ingång så snart blir det dagligt bloggande och bilder hos Lakritsfantomen igen.

Har kommit något sånär välbehållen hem från Milano. Detta trots att grabbsen försökte dumpa mig ensam på stan mitt i natten.

Hålet i plånboken kan jag leva med, man måste ju unna sig lite ibland.
Dessvärre har jag har ingen som helst lust att lägga ut några pengar på en ny tvättmaskin just nu, men då jag hellre gör det än tvättar vid klappbryggorna så har jag väl inget annat val.

Just my luck

Milano ligger och lurar bakom nästa vägkrök och jag har tagit det omogna beslutet att plocka fram kreditkortet inför resan.
Här ska fan inte snålas någonting!

Men vad händer?
Tvättmaskinshelvetet brakar ihop!

Har en bekant som är lite kompis med elektriska saker och han kommer och kollar schabraket idag. Håller tummar och tår för att det går att fixa. Jag menar den funkar ju lite...typ...den snurrar, fast väääldigt sakta.

Hann i alla fall tvätta det viktigaste. Sen får jag väl köpa till om det skulle fattas.
Gucci, Prada, Versace, LV och Dolce&Gabbana....

Sonen shoppar

Trots ett bråk som sånär urartade i handgemäng, diverse anklagelser om att jag skulle vara skyldig någon en månadspeng, så drog 12-årige sonen iväg på en shoppingtur med kompisarna igår.

Låg, min vana trogen, och slappade på soffan när dörren slets upp och sonen, för dagen stylad i kotlettfrisyr, dundrade in.

- Mamma, jag hittade en hundring i min låda och kolla vad jag har köpt!

Avkomman håller stolt upp en fickplunta i rostfritt stål och gamla morsan bara står och gapar.

- Så tänkte jag på dig också - kolla
Fortsatte ättelägget och visar att det minsann följde med 4 små muggar och en liten tratt också.

Och jag undrar i mitt stilla sinne: Var får han allt ifrån?

Hej hej

Jag har utvecklats till en urusel bloggerska.
Ber er alla, som fortfarande orkar titta in, om ursäkt för dålig uppdatering och ointressanta inlägg.

Har fortfarande inte fått ordning på datorn därhemma, men jag får väl skylla mig själv. Har haft det lite hett om öronen ett tag så den har liksom hamnat sist i kön.

Idag är det lugna gatan på arbetsplatsen. Vore det inte så att vi har big jobb på ingång om ett par veckor så skulle jag vara jäkligt skitnödig vid det här laget. Finanskris, varsel och uppsägningar - bah!

Annars är statusen följande:

Håret - sönderklippt och omöjligt.
Inomhustemperaturen - måttlig till kylig.
Höger vrist - lätt stukad.
Son - omöjlig.
Vinterdäck - inte på min bil.
Halloween - överstökat.
Presidentval, USA - i morron.
Milano - nästa vecka.

För tidig

Den förväntat sena nattklubbskvällen igår visade sig bli tidig hemgång och idag tidig uppgång. Det blir inte alltid som man tänkt sig, i alla fall inte när man råkar förväxla vin med hallonsaft...
Sällan har jag, präktigt packad, varit inne i en 3-butik klockan 23 på kvällen och kommit ut med ett chockrosa nyckelband, men nån gång ska väl vara den första.
Idag tar vi nya tag igen.

Sitter som bäst och försöker klura ut vad som ska hända idag. Jag är nästan lite inne på ett kulturellt nöje, men jag tror inte min vapendragare är så pigg på det så det lutar till lite frisk luft och en promenad för att se Stockholm från Mariaberget.

Ikväll vankas det återigen hallonsaft. Det ryktas om en fest i ett pepparkakshus så jag får väl ikläda mig Knäckehäxans kostym och kolla vad som händer.

En torsdag

Äntligen är det dags att komma härifrån och tänka på absolut ingenting.
Åker och dräller omkring i huvudstaden ikväll och jag ska bara lägga pengar på totalt onödiga saker till mig själv. Inga jävla 40-års presenter...

Annars har väl livet varit skit ett tag, men nu börjar det kännas bättre. Kanske beror på att jag fått oljan påfylld så jag numera kan få varmvatten direkt ur kranen som alla andra moderna människor.
Huuuur kunde jag glömma kolla oljan? Hmmm, kan bero att jag får ångest över att ens tänka på att kolla mätare. Det är ju så rackarns dyrt. Men jag antar att det inte drabbar nån fattig, jag har ju hur mycket pantburkar som helst.

Datorn därhemma...ne...den är fortfarande kaputt. Fixar det nästa vecka...kanske...

M/S Marinella

Hur glädjande är det inte att sitta måndagstrött vid frukostrasten och få höra att företagets egna lilla blondin (OBS! Inte jag) av misstag, har bokat sig och vännerna en enkel resa till Åland.

Thom: U made my day!

Tittar in...

och säger hej.

Datorn hemma har lagt av. Eller skärmen. Eller vad det nu är. Funkar gör det i alla fall inte.

Kanske kan smygblogga från jobbet - kanske inte.

Får se när jag får ordning på det. Nu är det dags att göra ännu en dag i drömfabriken.

Kram

Nu måste jag...

åka. En Hummer limousin står här ute och väntar. Hihi

För beredelser

Nu har jag varit ute och gjort mina ärenden.
Jag har också hunnit ta en dusch. Sååå skönt när man inte har några barn hemma som springer och stör hela tiden. Hihi.

Nu ska jag diska. Det blir hur mycket disk som helst med två ungar. Man skulle kanske börja äta sushi ute varenda dag i stället (skratt)

I kväll ska jag på fest.
Min underbara vän Katla kommer och ska hjälpa mig med mina nya extensions och göra mina naglar.

Hon är verkligen världens bästa på att göra naglar.

Promenad

Nu ska jag ut på en power walk.

Sen har jag ett ärende, men somvanligt kan jag inte berätta det för er än.

Här dricker

jag mitt morgon kaffe.

Som vanligt är bilden tagen uppe ifrån eftersom jag alltid fotar mig själv *skratt*

5...

...är inte det ultimata klockslaget att vakna på en lördagmorron, men jag kunde bara inte somna om.

Har drönat framför diverse odugliga TV-program samt snurrat runt lite i cybervärlden.

Ikväll är det meningen att jag ska gå på maskerad. Känner ingen jättelust just nu, men jag ska försöka peppa och boosta så gott det går under dagen.

Maskerader är väl kanske inte riktigt min grej, men så fick jag en sån bra idé så nu kan jag inte banga.

Tänker klä ut mig till allas vår lilla rara Linda Rosing.

Har fixat det mesta förutom dom enorma jättetuttarna. Vet inte riktigt hur jag ska få till det, men jag har skaffat lite prylar som jag ska försöka trycka ner i behån. För ärligt talat, ska man klä sig som frk Rosing behöver man ju inte bry sig om ifall det ser bra ut eller inte.

Ska även knåpa ihop en liten Fadde-brosch har jag tänkt...

För att komma i stämning ska jag försöka dokumentera min dag och förberedelserna i bästa Rosing-style och även sär skriva det mesta här i bloggen (eller blobben som Linda skrev i början)

Så förvänta er ett gäng värdelösa inlägg under dagen.

Titta in hos den äkta Linda om ni vill. 25 spänn per besökare har jag läst att hon får betalt så hjälp till att stödja hennes hobby BOTOX.

Tick tack

Det är ofrälse människor och arbetar på mitt jobb idag. Alltså en inhyrd firma som ska mickla med lite underhåll.

De är inte betrodda med egen nyckel och jag lovade så rart att jag skulle åka ner och låsa när de var färdiga.

Nu är klockan snart halv åtta en fredagskväll och de har fortfarande inte ringt och sagt att de är färdiga.

Herregud jag är ju gammal! Jag vill inte vänta på att några slashasar ska bli färdiga.
Jag vill lägga mig och somna på soffan - NU!

Kommunikation

Har jag missat nåt?

Hmmm...

Jag tror minsann att det bor en liten blondin inuti min son.

Idag när han ringde sitt dagliga jagharkommithemfrånskolan-samtal så säger han:

- Du, det låter nåt konstigt i huset, jag har hört det tre gånger nu.

Det låter ungefär som en mobil som är på ljudlös.

Om du inte vet vad du ska säga - LE

För att vara en känslomänniska så har jag fruktansvärt svårt att prata om vad som egentligen rör sig inom mig.

Har ett fåtal människor som jag känner att jag kan berätta saker för, men det sker ändå alldeles för sällan att jag öppnar mig.

Idag pratade jag lite med en av dessa människor, som också har ett liv bestående av höga berg och djupa dalar.

Människa: Visst ler väl livet emot en ibland, men inte på det sätt som jag vill.

Jag: Nähä, det hånler...

Allting har en ände...

...utom korven som har två. Och jag hoppas verkligen att det stämmer.

Nu har jag dragit en sak till vägs ände och hoppas på en liten lätt duns i väggen och en spikrak kurva uppåt.

Nu kan tamejfan ingenting gå fel!

Känner mig trots allt rätt nöjd med mig själv idag.

Nu jävlar...

...åker den ut!

Det måste vara den där jävla Axe-burken som gör livet surt för mig och får hjärnan att smälta ihop.

Kan knappt blogga längre på grund av att min 1800-tals stationära dator står på sonens rum. I rummet ligger en tät, tung, söt doft/stank av Axe och densiteten är tätare än Lützendimman.

Den får mig att må illa och vilja spy!

Som jag ser det just nu

Slappt

Rivstartade dagen med ett badmintonpass. 7 set blev det totalt och lilla söta Madde fick känna sig besegrad.

Under tiden hade jag på husmoderligt vis en gryta kokande på spisen så när jag kom hem var det bara att dra igång riskokaren och käket är klart vilken minut som helst.

Nu kan jag med gott samvete lägga mig på soffan och läsa böcker och söndagstidningar.

Zappandet får stå tillbaka idag efter som jag höll igång det tills klockan var 5 i morse.

Ha en bra segsöndag allihopa.
Sänder en tanke till frk Källgren som jag misstänker ligger inne med en präktig bakfylla.

Zapp Zapp

Idag har jag bedrivit kyrklig verksamhet genom att bevista ett barndop. Både jag och han där uppe/nere fick oss några väl valda ord. Jag lyckades klämma ur mig fan, satan, jävlar och ett helvete under den halvtimma ceremonin varade.

Det säger väl kanske en del om min vardagliga, något pubertala, vokabulär.

Igår fick jag äntligen tummen ur den berömda röven och bestämde mig för att köpa en multifjärrkontroll.
Ni som hängt med ett tag vet ju att min gamla fjärr fick sig en resa in i väggen för ett halvår sedan och nu har jag tröttnat på att se varenda jävla reklaminslag på TV.

Hur som helst. Snackade lite med en gosse på Teknikmagasinet och vips så hade jag en likadan fjärrkontroll som den ordinarie - helt gratis!

Så nu äntligen, ska jag ligga på soffan hela kvällen och bara zappa fram och tillbaka mellan kanalerna.
Det kommer bli så mycket roligare att se på TV i fortsättningen.

Hitchcocks fåglar

Den här synen mötte mig när jag åkte hem en sväng i middags.

Tyckte det var lite märkligt eftersom jag inte hade ställt ut någon soppåse och soptunnan tömdes igår.

Gick en sväng förbi skräpet och kunde konstatera att det inte var mina sopor.

Med tanke på potatisen som landade på terassen häromveckan antar jag att det är fåglar som varit i farten. Men jag har väl aldrig varit med om att skatorna fått med sig en hel soppåse när dom varit i farten. Måste varit en asgam.

Gick i alla fall in och hämtade lite plastpåsar som jag trädde över händerna och började rafsa ihop skräpet. Och vad får jag se då? Kondomer! Visserligen kvar i sin förpackning, men ändå.

Som grädde på moset låg det även ett par trosor i påsen. Kände mig hur ofräsch som helst, men var ju tvungen att plocka upp skiten.

På ett papper som låg där kunde jag se namnet på den rättmätige ägaren till soporna : det unga paret som bor mittemot mig.

Vi brukar inte prata med varann, men på goda grannars vis så hälsar vi givetvis på varandra och nu har jag ju i alla fall en öppningsreplik på lager om det skulle behövas:

Jasså ni ska skaffa barn. Ja, jag såg ju att ni slängt kondomerna.

Tävling

Jag brukar inte delta i tävlingar på bloggar, men gör ett undantag för Mumari.

Här lottar hon ut en duschcreme och ett läppglans.
Så söta förpackningar så jag kunde inte låta bli.

Har letat som en galning efter svaren, men med det stora antalet inlägg och en labil dator blir det lite svårt.

Antagligen kommer jag inte vinna för jag vinner ju aldrig något. Ni minns väl när jag inte vann trosor för 10 000 spänn?

Har fått ett nytt infall...

i min ständigt pågående ålderskris.
Jag ska ta hål i öronen. Jajjamän det ska jag.

Har väl inte riktigt bestämt mig än.

Alternativt piercar jag igen min stora käft.

Mamma

Som mamma till en 12-åring tycker jag att jag i stort sett kan säga vad jag vill till honom.

Jag talar om för honom att det inte är snyggt att gå till skolan utan att ha kammat håret.
Jag säger till honom att han ska använda bälte för det inte är snyggt när byxorna hänger så halva röven syns (jag vet att det ska va så, men vaddå?)
Jag tvingar honom att ta bort (i mitt tycke) olämpliga inlägg på sin bilddagbok.

Han bor under mitt tak och jag sörjer för hans väl och ve så då tycker jag mig ha rätt att göra dessa saker.

Själv lämnade jag min moders hem för länge, länge sedan, men ändå sa hon idag:
- Jag betalar om du hittar några sovrumsgardiner på Ikea.

Jag trodde inte mina öron! Har inga planer på att byta mina gardiner, som enligt mamma ser tunna och träliga ut.

Herregud! Dom ska ju va så!

Nu kommer jag aldrig byta gardiner i sovrummet på grund av detta.
Men OM jag skulle få för mig det så har jag faktiskt råd att betala dom själv. Tjocka, röda, porriga sammetsgardiner blir det i så fall.

Vad sa hon så för?

Morsor!!!

Maskerad

Så börjar årets födelsedagsrace som pågår från och med denna vecka fram till början av nästa år.

Jag gillar verkligen att köpa presenter, men vill helst att det ska ske spontant. Dessa födelsedagar innebär ett visst tvång och om tvång tycker jag inte.

Beslutsångesten greppar sina klor i mig och det slutar oftast med att jag inte får någonting köpt förrän jag hittar någon skitgrej i sista sekunden.

Har i alla fall bestämt mig för att göra ett försök på fredag och därmed få denna månadens presenter avklarade.

Ringde sonen och försökte locka med honom, han behöver ju trots allt lite nya grejer han med, men han avvisade mig med sitt standardsvar: Nä, jag tror inte det. Det är liksom inte min grej...

Ska även leta grejer till en kommande maskerad. Har redan fyndat på Tradera, men behöver vissa kompletteringar för ett bra resultat.

Behöver något som håller in, något som hållar fast och något som putar ut.

Ska bli riktigt kul faktiskt. Har bara varit på maskerad en gång i mitt så kallade vuxna liv (den vardagliga maskeraden jag håller på med räknas inte) och då sträckte sig fantasin så långt som till fotbollsspelare.

Dobbar på parkett är inte att rekommendera.

E litta lista

Har inget att förtälja er idag så på whatthefuck:s inrådan så kör jag en liten lista och avslöjar diverse oviktigt vetande om mig själv.

Jag tog mig friheten att beskära frågorna lite. Det blir så långt och tråkigt annars.

1. Hur gammal är du om fem år?
Som vanligt alldeles för gammal

2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Mig själv

3. Hur lång är du?
I höjd med en dvärg enligt vissa.

4. Vad fick dig att skratta senast?
När jag googlade en kund:s namn idag och som första träff fick in: **** blowjob. Undrar om kunden är nöjd...

5. Vem ringde du senast?
Johannes

6. Vem ringde dig senast?
Johannes, som berättade att han varit hos en kompis som bor granne med Linda Rosing. Man kunde se rakt in i hennes badrum och hon tog sig på tuttarna hela tiden.

7. Vilken ögonfärg har du?
Blåååå

8. Vilken är din favoritjulsång?
INGEN! Men måste man välja blir det John Lennons War is over.

9.Vad skrämde dig om natten som barn?
Blodspöket!

10. Sover du med eller utan kläder på dig?
Ja, inte har jag rävpäls i alla fall.

11. Sover du på någon särskild sida?
På magen om jag sover i sängen. Hur som helst förutom på magen om jag sover i soffan.

12. Tycker du om att mysa/kela?
Hmmm, mja, men det finns ju gränser.

13. Sover du med gosedjur?
Jajjamän! Mina ständiga följeslagare dammråttorna som bosatt sig under sängen.

14. Kan du rulla med tungan?
Ja det kan jag.

15. Vilka städer har du bott i?
Inga alls.

16. När var du i kyrkan senast?
En begravning för över ett år sen.

19. Tycker du om kaffe?
Har påven en lustig mössa?

20. Vad dricker du till frukost?
KAFFE!

21. Är du en beroendemänniska?
Freud skulle älskat mig.

22. Föredrar du havet eller bassäng?
Utan tvekan havet.

23. Vem är den roligaste människan du känner?
I ärlighetens namn är det Stora Brorsan när han är på det humöret.

24. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Den fulaste pennvässaren jag någonsin sett.

Välkommen o du nya arbetsvecka

Mycket märkligt

Så har man irriterat sig hela helgen på att ljudboken inte gått in i mobilen.
Men nu när jag kollade så ligger den plötsligt där, trots att telefonen inte talat om att den finns.

Jag har måste alltså ha nån form av mystisk inverkan på tekniska prylar. Saker som händer med min teknikprylar händer aldrig nån annan.
Kalla det handhavande eller vad som helst, men så är det.

Kanske är det whatthefuck..s Tomte eller så är det bara min egen Någon som varit i farten igen.

Nu finns ingen återvändo - ut i den där jävla trädgården!

Valfrihet

Idag har jag, förutom vissa åtaganden jag inte kan smita undan, fria händer att göra vad jag vill.

Är inte riktigt säker på om det blir någon badminton så jag skulle kunna tänka mig att åka och shoppa, men ett åtagande i eftermiddag stoppar mig från det.

Sen skulle jag kunna tänka mig en skogstur igen, det verkar bli ett underbart väder.
Svampen jag plockade i fredags är rensad och klar och nu vill jag ha mer.

Detta är alltså vad jag vill. Vad jag däremot måste är att klippa gräset en (förhoppningsvis) sista gång, samt plocka in alla utemöbler.
Återigen funderar jag lite på hur jag tänkte när jag köpte hus.

Den hatade studsmattan får stå kvar tills sonen kommer hem igen. I år ska han få lära sig att det är lika tråkigt att plocka ner den på hösten som att det är roligt att plocka upp den på våren. Ja...fast tvärtom då.

FreakyFridayFoto

Idag är det FreakyFridayFoto säger Mumari, som själv tar helt otroligt vackra bilder på allt och ingenting.

Hur som helst så har hon börjat köra fototeman varje fredag. Egentligen ingenting för mig som inte riktigt har den där rätta konstnärliga ådran.

Men idag är temat Makabert och då kan jag bara inte låta bli att visa denna (totalt okonstnärliga) bild som är tagen för något halvår sedan.


Storyn är följande:

En kvinna vill ge bort en docka till min kompis knappt 2-åriga dotter.
Självklart måste dockan ha en napp tänker kvinnan och hugger upp munnen så en riktig bebistutte får plats.

Kan berätta att dockan aldrig fick lekas med och behölls endast ett par veckor tills alla mammans väninnor sett den.
Nu vilar den i dockhimlen

Fredagkväll i skogen

Väl ute i skogen blev jag påmind om att det faktiskt bor djur där, inte bara ormar. Här kändes det som jag klev rakt in i någons sovrum.

Svårt att hitta dom när det börjar skymma, men inget undgår min svampradar.

Tror älvorna har fest i natt.

40 jävla...

...minuter har jag hållit på å krånglat med mobilen.
Inte ens morsan kan säga att jag inte har något tålamod, men nu jävlar ska skiten in på service och jag får använda mig av röksignaler istället.

Tror jag blandar en termos med varm oboy och whiskey och drar ut i skogen i alla fall.

Känner mig riktigt pubertalt irriterad på döda ting nu.

I-lands problem

Har lagt in en ny ljudbok i mobilen och har tänkt mig ut på en sväng, men nu vägrar mobilhelvetet att uppdatera så jag kan lyssna på den och jag börjar bli fruktansvärt pissed.

Så nu har jag bestämt att om det inte funkar snart så blir det ingen jävla skogspromenad då blir det bara soffan idag.

Fan också. Jag som verkligen hade lust att gå ut.

Satan vad jag svär, men jag säger som kärringen som ringer till radion och klagar mitt i natten:

Har ni hört att jag är förbannad?!