Den lille prinsen

Borta är nu tiden då man ömt satt och strök sin avkomma över pannan när han var sjuk.
Avkomman har sånär växt om mig och börjar bli en ung man inklusive alla de mysterier som hör det manliga släktet till.

Han har varit sjuk sen i lördags. Ont i halsen och snorig.

I natt kunde han inte somna för det gick inte stänga av DVD:n och ljuset störde honom SÅ mycket (DVD:n är placerad 50 cm från golvet och hans säng ytterligare 1,5 m upp)

Igår kunde han inte äta för att han hade så ont i halsen.

Idag kunde han inte äta för han hade så ont i magen. Men han ringde till jobbet och meddelade att något sött kunde han minsann äta så han fick upp blodsockret.

Jag förklarade moderligt att det (oj, nu hostar han så det kittlar i halsen) sista han behöver är socker. Han behöver mat, till exempel spaghetti å köttfärssås som står i kylen.

- Nej, jag kan bara äta frukt, men inte äpplen och vi har bara det hemma. Köp massor av clementiner innan du kommer hem.

Ord och inga visor.

Så nu har jag tillbringat hela kvällen med att, ungefär var 10:e minut, höra vart det gör ont om han gör si, eller vart det gör ont om han gör så.

Tyvärr tror jag dock inte han är riktigt redo för skolan i morron.
Men jag kan lova att han är mer än redo att driva sin gamla mor till vansinne.