tisdag, september 30, 2008

Mamma

Som mamma till en 12-åring tycker jag att jag i stort sett kan säga vad jag vill till honom.

Jag talar om för honom att det inte är snyggt att gå till skolan utan att ha kammat håret.
Jag säger till honom att han ska använda bälte för det inte är snyggt när byxorna hänger så halva röven syns (jag vet att det ska va så, men vaddå?)
Jag tvingar honom att ta bort (i mitt tycke) olämpliga inlägg på sin bilddagbok.

Han bor under mitt tak och jag sörjer för hans väl och ve så då tycker jag mig ha rätt att göra dessa saker.


Själv lämnade jag min moders hem för länge, länge sedan, men ändå sa hon idag:
- Jag betalar om du hittar några sovrumsgardiner på Ikea.

Jag trodde inte mina öron! Har inga planer på att byta mina gardiner, som enligt mamma ser tunna och träliga ut.

Herregud! Dom ska ju va så!

Nu kommer jag aldrig byta gardiner i sovrummet på grund av detta.
Men OM jag skulle få för mig det så har jag faktiskt råd att betala dom själv. Tjocka, röda, porriga sammetsgardiner blir det i så fall.

Vad sa hon så för?

Morsor!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Min mamma såg en bekant på stan igår åla till ett vrål så jag fick tinnitus...första gången jag skämdes över henne sen jag va fjortis =)

Anonym sa...

Ha ha! "Mamma är lik sin mamma..." Det är rätt komiskt hur man då vägrar, bara för att ens mamma säger att så ska det va! :D
Min är precis lika dan och jag lär bli precis som henne...

Tack tack, jag mår bättre idag. Det är alltid första dagen som är värst :)