Sakta vi gå genom stan

På väg hem en natt med, en inte alls så överförfriskad, Fröken Källgren som plötsligt känner att hon bara måste ha en mosbricka med rostad lök.

Vi trampar iväg till gatuköket.

Jag köper mos och gurkmajonnäs och när jag huggit in på första tuggan hör jag hur Fröken Källgren deklarerar för tjejen i luckan att hon vill ha mycket rostad lök på sitt mos.

Vi travar vidare mot Herrhagen tillsammans med Arvika-mannen (som för övrigt går och hoppas på ett telefonsamtal senast tisdag)

Fröken Källgren har vid det här laget inmundigat nästan halva mosbrickan när hon tittar på sällskapet och med förvåning i rösten utbrister:

- Men...vad är det här som är på?
- Det är ju rostad lök, svarar jag, och undrar i mitt stilla sinne om hon drabbats av akut amnesi.
- Gud vad gott det var! Det har jag aldrig ätit förut.