Skolavslutning

Så har man då genomlidit ännu en skolavslutning.
Får man säga så?
Jag tycker helt ärligt att avslutningarna på sonens skola är något av de tristaste och mest oplanerade evenemang man kan bevista.
Ett rent slöseri med komptid.
I år gick det åt 2 timmar.

Hundar och ungar, föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och annat löst folk inklämda i en gammal utomhusteater i en folkpark. Knott till förbannelse mitt på blanka förmiddan.

Att ta vackra stämningsfulla bilder är det inte tal om.
Det är så satans mörkt därinne så man känner ju inte ens igen sin egen unge.
Nästan så det räcker med att ta en bild på första avslutningen och kopiera den år från år.

Har, efter att sett Idol-uttagningarna, alltid ansett att ingen människa ska ge sig på att sjunga My heart will go on (om inte människan heter Celine Dion alltså)
Den stackars lilla tösabit som lyckades klämma ur sig ovan nämnda sång idag tyckte jag mer synd om än att jag tyckte det var sött.
Stackars tös när föräldrarna spelar upp bandningen på hennes 20-års dag.

Så nu är det alltså sommarlov och jag måste laga matlådor till gossen.
Synd att han är så petig med maten, annars hade jag klarat mig undan med ett gäng "kama-sutra-lådor" men nu är det alltså Svedisch Husmanskost a´la Nilsson som gäller.
Köttbullar, köttfärssås, köttbullar och kôrv!