Ära vare gud i höjden...

denna har han gjort i slöjden!

All heder åt små söta tjejer med pippilotter som tillverkar pärlplattor likt barnarbetare i Pakistan. Men har man en liten man i huset så kommer han hemsläpandes med gedigna grejer i trä.

Och ju äldre han blir, desto mer avancerat blir det
Borta är nu trägubbarna, ljusstakarna och båtarna (som var så stora att läraren personligen kom hemdragandes med dem)

Nu är det möbler som är i ropet.

I julas en hylla och nu har han alltså lyckats snickra ihop en solstol samt även sytt ett ryggstöd i egendesignat mönster.

Hoppas dock att han inte blir alltför ledsen om jag inte tillbringar hela semestern i den. I sittdelen har han nämligen dragit i 16 skruv som inte är försänkta. Finns viss risk för att bikinin förvandlas till en hula-hulakjol.

Sen lutar den också som det berömda tornet i Pisa, fast det kanske går att justera med sand...

Men som vanligt berömde jag.

För den är faktiskt fin och han har varit jätteduktig fast han, enligt egen utsago, tagit alldeles för lång tid på sig för han pratat så mycket på lektionerna.

En annan gång hade jag glömt berömma en otroligt ful, slarvgjord fyrkantig träbit som skulle föreställa en skål. Så efter ett par dagar säger jag:

- Men jag glömde ju bort å tacka för skålen. Guud vad fin den är!

- Ja, visst är den. Jag hittade den i skrotlådan på slöjden!