Det är kallt

Eftersom jag kan placera mig själv i den kategorin människor som kan kallas lata, så hade jag bestämt att jag idag skulle börja gå till jobbet.
Följdaktligen satte jag inte i kupévärmaren (som jag måste använda eftersom jag inte kommer ner i garaget på grund av halka.

När det så var dags att traska till jobbet så var det 10 minusgrader och jag hatar verkligen kyla.
Jag blir som ett barn och vill helst bara lägga mig ner och grina. Men eftersom det inte blir något bättre av det så var det bara att stå mitt i byxorna och skrapa bort det värsta av isen.

Nu sitter kupévärmaren i igen och jag skiter i om jag är lat. Jag vill inte gå när det är kallt ute. Jag vill inte vara ute när det är kallt. Får traumatiska flashbacks från min barndom då jag alltid stod och hängde i ytterdörren på vintrarna och frågade om jag fick komma in.
Svaret blev alltid nej.

Ger mig sjutton på att det är därför som Stora Brorsan har utvecklat köldallergi. För att vi aldrig fick vara inne på vintrarna.
Eller så är han bara lat han med.
Eller så beror det på att han tillbringade både dagar och nätter vid utomhusrinken och perfekt rundade hål i isen.

Nej, nu längtar jag efter sol och värme. Jag vill ha vår.
Men får jag inte det så nöjer jag mig med lite ljus om Gud skulle fråga.