Tyckte den bjöd på ett härligt väder och jag bestämde mig för att ge mig ut i skogen och leta lite kantareller.
Visserligen visste jag att Stora Brorsan i stort sett hade sopat rent på det stället jag tänkt mig, men eftersom det är det enda stället jag är säker på att hitta ut ifrån så drog jag iväg i alla fall.
Gick och traskade i godan ro, njöt av skogen och lugnet och hittade faktiskt lite grann. Bland annat spår efter Stora Brorsan där han legat och sovit, samt där han hitttat svamp och snabbrensat dom.
När jag sen skulle bege mig tillbaka så hittade jag inte riktigt hem. Jag visste dock att jag var på rätt väg, men lyckades trassla in mig i några riktigt täta snår och det var då det hände.
Jag hoppade (smidigt som en katt) bland stubbar och stenar och mitt i ett steg så såg jag den: En ORMJÄVEL som ligger som en åtta precis under mig när jag ska ta ett skutt.
Jag lider av en riktig ormskräck och skrek rakt ut och sprang i blindo med tårarna rinnandes efter kinderna tills jag hamnade uppe på en sten.
Tror det var en svart huggorm för jag såg inte snokens karaktäristiska gula fläckar på det lilla äckliga huvudet.
Och när jag står där på stenen känns det som att jag har något innanför byxbenet så jag sliter av mig byxorna och fortsätter skrika.
Det måste ha varit en syn för gudarna, men vad gör man när man är så rädd att hjärnan slutar fungera.
Funderade snabbt på att ringa någon, men insåg att det inte riktigt fungerar så. Hade inte så långt kvar till vägen så jag hasade upp byxorna och bara sprang tills jag var framme.
Trots detta är jag sugen och dra iväg idag igen. Vet ett ställe här i närheten som det kanske kan finnas lite godis på. Men i så fall lär det bli gummistövlar på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar