På gränsen...

Brukar vanligtvis vara på ett djävulusiskt strålande humör på fredagar. Men alla dagar ska väl ha något historiskt över sig för nu tror jag att jag håller på att få ett nervsammanbrott.

Vilopulsen är ett minne blott. Så fort man börjar få upp farten så ringer den där förbannade telefonen. Herregud - Stör mig inte när jag tänker! Det händer så sällan så jag behöver all lugn jag kan få under den tiden.

Skriver det här, relativt oviktiga, inlägget i tron att det ska lugna ner mig. Det gör det inte.
Måste bero på stolen.
Om man sitter ihoptryckt så trycker det på diafragman och man får svårt att andas. Så sa i alla fall ergonomistolsförsäljaren Yvonne till mig när hon ringde häromdagen.

Nu måste jag ut och leta på en papperspåse att andas i.