Jag och Korv-Kikki

Vaknar bara minuten innan telefonen ringer. Lilla Brorsan undrar om vi vill ha besök, Tilde och han har ingenting att göra.
Säger att det går bra, men bara en stund för jag har lovat mamma att vi ska fika innan hon börjar jobbet.

Telefonen ringer igen, denna gången Fadern. Kan han också komma och fika tro? Visst tänker jag, två flugor i en smäll.

Medans jag står och fixar frukost får jag ett mess från modern: Ska jag dra på kaffet.

Ringer modern och meddelar att det inte går just nu. Modern blir sur och menar att jag lovat komma. Bjuder hit henne istället.

Gästerna anländer och kaoset bryter ut.
Tilde har plockat blommor till mig, men Faderns hundskrälle knuffar omkull henne så det blir gråt och tandagnisslan.

Placerar gästerna i trädgården, men upptäcker att det regnat in i lådan där jag förvarar dynorna.
Blir sur, grinig och irriterad och meddelar morsan att jag inte vill bo här längre och att jag vill flytta, men vet inte vart.

Men lika snabbt som gästerna kom så drog dom iväg igen. Bara Lilla Brorsan och Tilde som stannade. Tilde fascinerades av alla humlor i rabatten och förde långa monologer med dem om hur de var stora, roliga och ramlade och slog sig på rumpan.

Nu har halva dagen gått och jag vet knappt vad jag heter.
Fadern hade med sig ett packe missbildade kôrvar som han traditionsenligt åker och inhandlar i Kumla varje sommar.

Så nu ska jag åter, för en stund, förvandlas till Korv-Kikki.
Ett gammalt halvalkoholiserat vrak med förkärlek till sprit, schlagerlåtar på fyllan och kôrv.