Fetmätt

Hade sovmorron till 8 då det bar av till Hällekis på någon form av studieresa. Det ligger, hm...inne i skogen på västgötaslätten. Granne med Vänern.

Skulle besöka en fabrik som producerar stenull, vilket vi använder till branddörrarna.

Anlände lagom till frukostmacka och kaffe, samt information om företaget.

Sen rundvandring på fabriken. Och visst är det väl kul att se hur det går till att producera saker och ting, men STENULL...kunde ju varit något mer upphetsande grejer.

Men trots detta var jag ändå lite imponerad. Att sten och värme kan bli ull - även om det är den kliande sorten.

Sen var det käk på Kinnekulle. Underbar utsikt och trerätters lunch. Orkade inte ens med den godaste viljan trycka i mig hela äppelpajen som serverades till efterrätt.

Sedan mer rundvandring. Mer ull. Mer inbillad klåda.

Landade hemma strax efter 17 och vid 18.30 vankades middag på Svartå herrgård. Herregud! Vid det laget var jag så fetmätt att jag knappt orkade hålla munnen stängd. Men vankas det bjudmat så gör det.

295 pix pröjsade min arbetsgivare för oxfilémedaljonger med portvinsstekta champinjoner och 3 (TRE!) skivor potatis. Stackars Thom, som alltid är hungrig, höll ju på å ramla av stolen. Men tack vare att det inte var så mycket mat på tallriken orkade jag även trycka i mig hela desserten också.

Så nu sitter jag här. I mina favvo-shorts som, givetvis, har resår i midjan. Och är fetmätt. Igen! Börjar tvivla på om jag nånsin får igen munnen. Tungan vill liksom bara ramla ut. Göra matlåda är inte att tänka på.

Så idag lär jag se varenda reklaminslag på TV:n, för nu finns det inte en chans in hell att jag ska orka mig upp ur soffan när jag väl slagit mig ner där.