Mamma, kan du rädda mig? lät det i luren när mobilen ringde tidigare ikväll.
Hade det varit min femtonåriga son, hade jag blivit allvarligt nervös, men nu var det min elvaåring, på väg mot tolv, som ringde.
Han stod på ett tak i snöyran och kunde inte komma ner. Enligt honom så var det för halt.
Måste erkänna att jag faktiskt höll för telefonens mikrofon och skrattade. Stackars Isak hade dock gråten i halsen.
Själv befann jag mig hos mannen som har allt. Vilket även innefattar en behändig och portabel stege, som han heroiskt erbjöd sig att ta med för att hjälpa till.
Och tur var väl det, för med facit i hand hade jag aldrig fått ner gossen utan den hjälpen.
För att ytterligare spä på misären så skulle vi låtsas att stegmannen jobbade som polis. Det var väl kanske inte jättesmart, men jag tror han blev lite spak gossen. Fällde en och annan tår däruppe i mörkret, på taket. Fick nästan handgripligen plockas ned och väl nere på backen och stelfrusen, så frågar han om han får duscha när han kommer hem.
Stackars lille plutt...som om jag skulle svara nej.
Men han lovade att inte gå upp på nåt tak nåt mer. I alla fall inte så länge det var snö....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar