Pappas flicka

Sålde en TV-bänk till farsan i förra veckan.

Idag skulle den fraktas hem till honom.
Som vanligt var det jag som skulle ombesörja det.
Han själv har ju så fiffigt installerat en hundbur i halva sin bil och det är ju giltigt förfall.

Som tack för hemleveransen hade jag beställt mat.
"Det blir fisk" deklarerade faderskapet igår.
Gött! Tänkte jag, eftersom gubben är en fiske-idiot av stora mått, så han bör ju ha något smaskens i frysen.

Det blev torsk i ugn...

Stannade i alla fall några timmar och småpratade och bläddrade i gamla album. Visade honom lite kul saker jag hittat på nätet.

Då kom han plötsligt på att han skulle uppdatera sin radarvarnare.

För det första: Bilen hans går mellan Svartå och Karlskoga. Sommartid mellan Svartå och Sysslebäck. Plus en gång om året till Rörvattnet.
Vad faan ska han med en radarvarnare till?

Anyway: Mojängen (radarvarnaren) skulle anslutas till datorn via en USB-kabel och redan där tog det stopp!

Uttaget sitter på baksidan av burken och det blev för jobbigt för honom å greja det.

Det var då jag (som inte lärt mig när det är dags att hålla käft) drog kommentaren jag aldrig skulle dragit:
"Jamen ta med grejerna hem till mig eller till Steff (bror) så kan du fixa det då"

Med blixtens hastighet hade han packat mojängen, kabeln och en CD-skiva i en påse:
"Vad bra, det där kan ju du fixa...det är ju inte så svårt...ja...skivan...å....."

Vad ska man göra??? Bara å ta med sig grejerna hem.

Så nu sitter jag här...Å vet varken bu eller bä...men jag skiter i det tills i morron.

Men jag vet att han kommer ringa vid tio-snåret, från bilen, lite lätt stressad och det kommer, med 99% säkerhet låta såhär:

"A, tja *paus* är på väg till Karlskoga *paus* har du fixat radarvarnar´n än? *paus* jamen det kan väl inte va så svårt *paus* jamen det var väl skiva med *paus* nähäjahamhm *paus* a, jag kommer förbi. Sätt på kaffet."

Men jag fick i alla fall en flaska rödvin och en brandsläckare.