Ikväll har jag insett att jag med största sannolikhet är något av följande saker:
Känslokall. Totalt svältfödd på kärlek. Eller bara allmänt emotionellt störd.
Har precis kommit hem från en filmkväll hos min enda vän i världen.
Tjejfilm i form av "The Holiday" med Cameron Diaz och Jude Law, stod på programmet.
Filmen börjar med hjärtasmärta och olycklig kärlek, men avslutas naturligtvis i en rosa dröm.
Slutscenerna visar två nykära och lyckliga par som byter ömma och kärleksfulla blickar. Barnen är söta och visar inte en tendens till hängande mungipor, tårar eller tjat. Allt inbäddat i softat ljus som inte sticker i ögonen.
Och vad gör jag? Jag får ett skrattanfall så tårarna sprutar! En riktig urladdning blev det. Herregud, sånadär scener existerar väl inte i verkliga livet? Säg att de inte gör det.
För om det verkligen är sant, så snälla skjut mig här och nu.
Eller ge mig en kram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar