Hopplöst

Just nu undrar jag bara vilket av alla piller i världen jag hade tagit den dagen jag kom på att jag skulle köpa mig ett eget hus.

Va fan, jag är ju inte ett skit händig. Jag tycker inte det är kul att hålla på å påta och småmysa i trädgården. Eller ja, kan väl ägna mig åt lite finlir och klippa gräsmattan. Men en sån grej som en vertikalskärare är Way out of min ork.

I tre dagar har jag hållit på med det här jävla moss-projektet som någon intalade mig att jag skulle klara av så smidigt.
Farsan hade lovat hjälpa mig i lördags, men eftersom solen inte sken klockan 10 på morronen så avstyrde han det hela och jag fick göra det själv.
Eller ja, fick ju faktiskt lite hjälp å komma igång och det var så tacksamt. Men nu är jag slut.

Nu vill jag bara lägga mig ner och gråta som ett barn. Inte för jag är lat, men jag är så jävla trött och inte fan blev det bra heller. Känner mig helt miserabelt olycklig och inte är jag nöjd heller.

Men det är jag ju aldrig.