På jobbet finns ingen klimatanläggning och ja...det säger väl allt. Svårt att vara på alerten när det känns som aliens har stekt hjärnan på en.
Så har man ju då sitt gulliga lilla hem. En liten träkåk från 40-talet där man kan avnjuta närapå 30-gradig värme klockan 2 på natten när man egentligen borde sova för länge sen. Men vem kan sova i den här värmen? Inte jag i alla fall.
Vore jag inte så mörkrädd så skulle jag åka ner och jobba för att sedan anse mig vara klar för dagen vid 11-snåret, men tyvärr funkar det inte så i den stora världen.
Så vad har jag då gjort med dagen? Sovit som en gris efter jobbet. Sen kom Agniezska och hjälpte mig att städa eftersom vi ska ha ett försenat födelsedagskalas i morron.
Vi var färdiga runt 12-snåret och då hade jag även gjort 2 rulltårtsbottnar och slängde sedan ihop grunden till morgondagens jordgubbstårta.
Och nu bara sitter jag här. Svetten pärlar som aldrig förr och jag tänker på vad gott det skulle vara med en liten utomhusdusch. En sån som dom har på närkesslätten...
2 kommentarer:
I Arizona hade de för några veckor sedan 10 dagar i följd inte en dag med temperaturer över 40 grader C. Det var all-time-high "köldrekord" för juni månad, och man gladdes över att kunna öpppna fönsterrutan när man körde bil mm. (I övrigt har alla klimatanläggningar där.)
27 grader C är inte ovanligt för Sverige. Under min levnad sedan 60-talet har det många gånger varit över 30 grader C. Men inomhus i solbelyst byggnad är denna nivå ju farligt varm.
Tycker ändå att detta inte är något att klaga över. Blir det 19 C och lite blåst drar det så att man får stel nacke. 24 C ska det vara konstant.....
Kroppen anpassar sig även, och värme är bättre att anpassas till än kyla.
Hmmm, hur ska jag tolka det här då? Att jag är en "gnällkärring" eller att "det kunde vara värre"?
Så länge som jag inte har semester så gnäller jag. Det går inte att göra ett bra jobb i 31-gradig inomhusvärme, så är det bara.
Skicka en kommentar