Det var inte jag, det var hon

Nilsson köpte en billig målarpensel på skitvaruhuset Cheapy. När hon målat färdigt ställde hon den i en burk med lite målartvätt i.

Idag, en och en halv vecka senare (ja, vaddå?) när penseln skulle användas igen så hade den minimerats till hälften.
Jaha, där stod Nilsson i bästa arbetskostymen och hade ingen pensel när operation rädda utemöblerna skulle in i sin andra fas.

Bara hoppa in i den nyvaxade riskokaren och bege sig till byns enda ställe som säljer målargrejor. Men vad händer? Asfaltering precis på den lilla sträckan fram till affären och givetvis hamnar hon i den stillastående kön.

Nilsson känner sig som Fadern när hon kommer på sig själv med att svära över tjära, sten och nytvättad bil.

Nilsson anländer affären. Kikar lite på det tunna sortimentet och väljer en pensel i mellanprisklassen. Lite kvalité får det kosta med tanke på den halverade lågprispenseln.

Nilsson: Den här funkar väl bra å måla utemöbler med?
Järnhandelsgubbe: Eeeh, jaaa, du får ju upp mycket färg med den. (gubben snörper på munnen och höjer lite på ögonbrynen)
Nilsson: Jaha, vaddå, ska man ha en mindre? (hon har en mindre hemma) Tänkte att det kunde vara bra till plankorna och så.
Järnhandelsgubbe: Ja, hm, mja, det blir nog bra.

Vafaaan! Skulle hon köpt en pensel för akvarellmålning eller? Que?

Och förresten har hon hört att människor som pratar om sig själva i tredje person är psykopater.