1 + 1 = ?

Det är inte lätt att vara singel. I alla fall inte om man ska lyssna på andra människor. Det är tydligen synd om oss. Och tydligen är det helt okej att ifrågasätta singellivet, medans det däremot inte är okej att ifrågasätta någons dåliga förhållande.

Förslagen på trevliga killar i lämplig ålder fullkomligt haglar över en och jag har sett många frågande och förvånade ansiktsuttryck när jag vänligt, men bestämt säger nej tack.

De flesta av tjejerna, för det är bara de som har ont i magen över det, som kommer med de här förslagen tillhör kategorin: Jagleverhellreiettdåligtförhållandeänattvaraensam.

Det är dock, i min värld, något helt otänkbart. Varför slösa bort något så dyrbart som ett liv, på någon som man inte är lycklig med? Varför hoppa från det ena olyckliga förhållandet till det andra bara för att slippa vara ensam?

Har sett många exempel på både tjejer och killar som lever tillsammans sedan många år, men där känslorna för länge sedan har svalnat, som båda slänger blickarna åt varisna håll. Funkar det så funkar det, men oftast så blir de kvar i samma gamla olyckliga liv just bara för att slippa vara ensamma.

Nä, jag betackar mig för dessa medlidande blickar för jag vet att jag kan stå på egna ben. Känner inget som helst behov av att ha en människa i mitt liv som bara tär på min energi, bara för att jag ska slippa vara ensam.

Alla har ett val. Dock alltid inte så lätta, men de finns trots allt där och jag tror (fast jag ibland beklagar mig, men vaddå det är ju mänskligt) att jag lever lyckligare som singel än dessa människor som är så totalt ensamma i sin tvåsamhet.