Alltid är det nåt

Dagens tekniska under började med att jobbtelefonen fått helspatt. Plötsligt kunde den inte hitta blåtandsheadsetet och jag kunde inte hitta instruktionsboken för att nollställa hela paketet och installera det igen.

Sen spårade den ur totalt när den ringde och displayen visade att det var é som ringde. Jaha tänkte jag, nu har jag sparat in namnet fel.
Slår upp samtalsloggen och där visar det att jag minsann ringt upp # tidigare på morronen. Blondinhjärnan fattar direkt att det ligger en hund begraven någonstans.

Går in i telefonboken, eller rättare sagt försökte gå in i telefonboken, för den vägrade öppna upp sig. Stängde av luren och slog på den igen - då funkade det.
Men det går fortfarande inte att ansluta headsetet.

Väl hemma, med den invanda finska mobilen, ska jag skicka sms -funker ikke!
Provar att messa till en annan mottagare - funker ikke.
Provar att messa till den - funker.
Provar ringa till den - funker.
Provar ringa från den - funker ikke.
En röst talar istället om för mig att jag inte betalt räkningen. Hoppsan! Det var visst sant.

Sätter mig vid datorn med räkningen, kodgrejimojen till banken och...ja, typiskt mig:
Ingen plånbok.
Ingen plånbok = inget visakort.
Inget visakort = ingen betalning.

Jag blir så trött! Hoppas innerligt att jag glömt den på jobbet.
Hoppas, hoppas, hoppas.