The school

Länge har det upprört mig hur det fungerar i dagens skola. Eller rättare sagt i dagens skola i den kommun jag bor i.
Inte nog med att det saknas resurser i form av både pengar och personal så är det ganska så inne att lägga ner skolor i denna lilla kommun också.

Men hur är det då att ha en liten strulputte i dagens skola i min kommun då? Ja, när strulputten (som inte är det minsta elak, men har så fruktansvärt svårt att bara hålla sig till sitt utan att störa andra) gick på mellanstadiet så skulle vi som föräldrar helst vara med i skolan flera gånger i veckan.

Jag förstår att det är jobbigt när man har en unge i klassrummet som stör de andra eleverna, men ska det vara så svårt att bara lyfta ut ungen ur klassrummet och låta honom sitta för sig själv de gånger han blir alltför störande?

Idag, när strulputten går i högstadiet, så har problemet blommat upp igen. Jag hade, i mitt lilla sjukdomstillstånd, glömt bort att vi skulle ha möte med elevhälsan idag så jag fick hastigt och mindre lustigt kasta mig iväg till skolan.

Strulputten agerade väldigt moget på mötet, även om både modern och fadern är irriterade på honom eftersom han vet bättre, än att hålla på och fjanta runt.

Hur som helst så skulle uppföljningssamtal bokas in, kl 14 den xx mars. Sjuksyster, kurator och pedagog hade tid, men den, i mitt tycke, mycket slappa och ointresserade klassföreståndaren (modernt kallad mentor) meddelade lite släpigt att vid den tiden hade minsann hennes elever slutat och så även hon.

Någon föreslog att hon kunde ta ut nånting-som-hette-nån-förkortning som antagligen betyder mertid.
Jooo, sa den övergödda kossan att hon kunde ju kanske försöka med det.

Jävla idioti säger jag bara! En annan ska tydligen kunna ta ledigt från jobbet för att kasta sig till skolan när det blir problem och ursäkter om att man bara inte kan gå ifrån jobbet inte godtas. Sen sitter man ändå där och skäms för att ens avkomma inte kan hålla sig i skinnet.

Men en lat, trött, ointresserad lärare har inte viljan att lägga ner en extratimma på sitt arbete i att hjälpa en elev att komma tillrätta PLUS att hon hjälper resten av klassen genom att det förhoppningsvis blir lugnare på lektionerna.
Och visst är det väl så att arbetsdagarna ibland sträcker sig längre än elevernas skoldagar, därav den långa ledigheten på sommaren.

Är det inte märkligt eller är det bara jag som är jävig? Möts man inte på halva vägen vid en sån här situation?