Slängde en blick på gräsmattan. Jorrå, äpplena låg kvar på marken och gräset var fortfarande lååååångt. Men jag hade ingen ork, kände mig totalt slapp.
Ner i tvättstugan med telefonen i högsta hugg. Snattra och hänga tvätt, ringa ett samtal till och vips var det bestämt med en promenad runt sjön. Dryga 3,5 kilometer i rask takt och nu är jag hemma.
Känner mig så nöjd att jag tror jag lägger mig på soffan med en glassig tidning. Tänker inte titta på dammråttorna. Tänker inte titta ut på gräsmattan. Tänker inte ens svara i telefon om någon ringer. Tror jag i alla fall.

1 kommentar:
Ha ha! Ja du, energi till allt det roliga i livet tycks man alltid ha,
det där andra bara släpar efter... :)
Skicka en kommentar