Det är samma visa varje år. Varför ens bemöda sig med att gratulera någon när födelsedagsbjudningarna bara är ett nödvändigt ont.
Har man stor släkt kan jag förstå att det är svårt att hitta en tid som passar alla. Men det är mycket märkligt att det i min pyttelilla familj alltid är en och samma person som håller på att krångla och det är den människan som har mest tid över av alla.
Jag blir så trött. Jag borde ha vant mig, men jag blir lika jävla irriterad varenda gång. Till saken hör att människan i fråga alltid tackar nej med en anklagande ton som om jag valt dag och tid med flit för att det inte ska passa honom.
Funderar på att införa gratulationsförbud för dem som det inte passar. Jag har ingen lust att ha folk rännandes på fika i flera dagar för att "fira" att jag tar ett kliv närmare grått hår och löständer. Huvva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar