En klump ångest i bröstet. Ledsen, besviken och uppgiven.
Jag är helt medveten om att Rom inte byggdes på en dag, men nånstans nångång måste det ju vända. I detta nu, och vad det handlar om, så känner jag mig så ensam. Jag har varit ensam en alltför lång tid nu. Det är inte rättvist.
Allt jag vill är att resultatet ska bli till det bästa för alla. Jag har de bästa intentioner.
Men det är svårt när man är ensam.
2 kommentarer:
Tror du behöver en stor kram. KRAM!
Usch! Jag skickar en kram jag med... :)
Skicka en kommentar